Lugnvik

Tyvärr dog min bil i Stockholm. Den kom till Nacka men inte längre. Jonas tyckte att jag skulle se det positiva i saken; den kunde ha dött vid Brahehus där jag stannade för att käka. Nu hade jag åtminstone tak över huvudet. Det hade varit svårt att få i ruinen.

Planen var att vi skulle åka vidare dagen efter. Klockan åtta på lördagskvällen när bilen vägrar starta trots otaliga försök ringer jag försäkringsbolaget. De ska skicka ut en gubbe som ska försöka få igång den på plats. Det misslyckas han givetvis med eftersom det inte är batteriet. Han ringer bärgaren som ringer mig och säger att han kommer om en halvtimme. Efter trekvart har han fortfarande inte kommit. Då är klockan tolv på natten. Han har fått ett SOS-alarm så för att jag ska slippa vänta lägger jag nyckeln på höger bakdäck och frågar vart den tar vägen. Svar: Mekonomen Globen. (Jag ser Globen från Jonas nya lägenhet.) Allt sånt här inträffar ju på helger (första maj måndag) vilket gör att de kan kolla på den tidigast tisdag. Jag ska hem fredag.

När inte försäkringsbolaget pröjsar hyrbil gör vi det själva. Jonas låtsas inte om att vi har hund och kommer tillbaka med en Audi A3. Vi susar genom Gästrikland och efter två timmar är vi i Hälsingland. Det kan jag inte fatta. Hur kan det vara så nära? Å andra sidan har ni väldigt långt till Skåne, säger jag. Skåne är ändå Skåne.

Vi äter i Söderhamn och är i Lugnvik (Kramfors, Ångermanland) en timme senare än beräknat. Jag försöker förtränga de enorma kostnader som ligger framför mig: självrisk, reparation, hyrbil… 10 000?

Stuguthyraren har stugan på sin tomt. Hon är ägare till en tax och en stabijhoun. Vi går på promenad runt tjärnen. Hennes hundar blir som galna vid åsynen av Vanna. De skäller käkarna ur led. Särskilt taxen. The stabijhoun hälsar till slut och är sympatisk. Ägaren påstår att de inte är aggressiva men jag litar inte på taxen och drar undan Vanna när han klapprar med tänderna i luften. Hon låter honom därför nosa på Vanna när hon håller honom. Det gjorde tydligen susen för sedan skäller ingen av dem längre. Längs hela stigen har bävrarna härjat – gnagt ner björkar, grävt hål och byggt hyddor.

Vi börjar misstänka att stuguthyraren och hennes man – han talar ingen svenska – är holländare. De har en holländsk registreringsskylt på husvagnen. Visst fan, slår det mig plötsligt, den ovanliga hunden är också från Holland. Det står träskor vid ytterdörren och stora delar av inredningen går i orange, inklusive duschdraperiet.

Om någon ännu tvivlar

Vi sitter en stund vid kaminen och studerar den vackra ladan. Det ligger snö här och där (som Vanna älskar att rulla sig i). När vi några timmar senare går ut i mörkret är det alldeles stjärnklart och Karlavagnen lyser precis ovanför oss.

Ett dass med utsikt

Fåren har lammat

Fåren har lammat…

…på Öströö fårfarm

Fem månader gammal westie

Briard

I Emmas trädgård blommade påskliljorna…

Detta bildspel kräver JavaScript.

…och bakom Emmas stuga hittade vi en barrskog

För snart ett år sen besökte jag Blenheim Palace och när jag gått både i och utanför slottsparken var jag så varm om fötterna att jag blev tvungen att ta av mig skorna och sätta mig och vila. Nu tog jag av mig stövlarna.

Det blåser i träa ida’

*katt bland hermelinerna*

Hejhej

Öströö säteri

Jag köpte årets första glass(båt)

Zlatans zaga all

Ja, inte vet jag, men som jag är pessimist tror jag på dem som misstänker att det är en bakre korsbandsskada.

Uppdatering: Troligen både bakre och främre vilket är extremt ovanligt enligt experterna. Zlatan har haft dubbel otur

– Han kommer till lägena, men allt är så svart och vitt. Hade han gjort mål hade han varit helt enastående. Nu missar han, det var något misslyckat avslut men sådant händer, och då är han plötsligt helt oduglig. De är inte nyanserade, det går inte att ta dom på allvar, säger Anders Svensson om kritikerna.

Steg 2

Idag trodde jag ett ögonblick att Vanna lyckats svälja möbeltassen med eukalyptus. Så var inte fallet.

Hon fick leta tre i sovrummet, tre i köket och fyra i vardagsrummet. Efter att jag kört nosework för några veckor sen och insett hur kul hon tycker att det är anmälde jag henne till Nosework Steg 2.

Jag fick dåligt samvete för hennes trista liv.

Bedlingtonterrier?

Har man haft en curly coated retriever, som somliga tycker ser grotesk ut och som för mig är en stor skönhetsupplevelse, kan man väl ha en bedlingtonterrier?

Alla lovordar personligheten, men pälsen? Hujedamig! Det ska räcka att bada dem var sjätte vecka (och det är ju positivt om man jämför med bichon havanais som ska badas var fjortonde dag – annars är det helt igenom negativt) men jag har så otroligt svårt att se mig själv klippa en hund med maskin (och sax i ansiktet! *ryser*)

”Öronen måste som regel plockas på hår.”

Hur gör man då? Att människor orkar ha så besvärliga hundar! Tänk på de som har veckhundar som ska torka vecken. Varje vecka!

Hundraser

Jag läste nånstans att i USA föds 150 curlyvalpar om året, att jämföra med 60 000 goldenvalpar. Inte underligt att rasen har problem. För liten avelsbas.

Det händer att jag grubblar på vad man skulle kunna ha för hundras om man inte hade den man har. Allting faller på att jag är för kräsen. Mycket kan låta bra men så kommer det: ”rinniga ögon”. Inte sällan i kombination med ”svårt för att vara ensam hemma”. Ni anar inte hur många raser som har förhöjd risk att drabbas av separationsångest.

Vissa har den stora fördelen att de inte fäller. Med denna stora fördel kommer en stor nackdel; de ska antingen trimmas fyra gånger om året eller badas varannan vecka samt fönas torra ty annars tovar sig pälsen. Alltså: vill man ha ett hem fullt med hundhår och i gengäld knappt lyfta ett finger i skötseln av pälsen eller vill man ha ett kliniskt rent hem men tvingas lägga ner ett oändligt antal timmar på pälsvård?

Inka hade en päls som skötte sig själv, man skulle inte ens borsta och kamma den, då blev krullet krusigt. Vannas päls borde väl genomborstas och genomkammas oftare, det är bara min egen lathet som hindrar mig.

För att inte tala om klippas. Men det enda som händer är att hon ser allmänt ovårdad ut. Inte att hon blir ett fall för djurskyddsmyndigheterna.

Man är helt ovan vid att kvistar och barr ”fastnar i pälsen” och måste kammas ur efter promenaden. Eller vanlig smuts. All skit har runnit av mina hundar.

Vad gäller små hundar och stora hundar så är små hundar fördelaktiga på många sätt, billiga i drift, lever längre osv., men deras förbannade tänder? De ska borstas varje dag! Som om man inte hade nog med sina egna.

Anton, frisörens chihuahua, fick dra ut nio stycken.

Jag är också utseendemässigt kräsen. T.ex. gör åsynen av goldens nos att jag tappar intresset för golden – precis som gul labrador.

Och hur ska man nånsin kunna skaffa en hund som har ett stort intresse för vilt? En av de viktigaste sakerna som finns för mig är ju att det ska gå att ha hunden lös. Lycka till med basenjin! Eller bassetten som får upp ett spår.

Sen har vi hundarna som inte tål minusgrader. Det vore väl en sak om de inte tålde minusgrader, men de tål fan inte plusgrader heller. Idag såg vi en whippet med täcke i solen. Vitsipporna blommar och whippeterna fryser!

Jag har jävligt svårt för människor som har mössa under sommarhalvåret. Som min bror och svägerska när de arbetade på torpet denna påskhelg. De såg ut som om det var mitt i vintern. De var whippetens mänskliga motsvarighet.

Både hundar och människor ska tåla lite. Vad är det annars för klena varelser?

Ibland tror jag att min bror brås på vår farfar som enligt ett illasinnat rykte hade långkalsonger året runt. Min bror gick omkring med skjorta och stickad tröja i Oxford. Det är snart ett år sen. Vi hade mycket vackert väder.

Lökförgiftning

Googlar ”lök” och ”hundar”:

Symtom: Diarré, kräkningar, kramper, minskad aptit, andningsbesvär, bleka slemhinnor, buksmärtor m.m. Kan även leda till dödsfall.

Jag och Vanna låg på en madrass i vardagsrummet inatt och min mor och bror och svägerska satt och åt frukost. Vanna gick iväg och jag undrade i mitt liggande tillstånd: ”Vad gör Vanna?” *prasslande läte* följt av *hysteriska scener* Vanna har ätit upp ansjovispajen som min bror och svägerska skulle ha på torpet. Man placerar inte en ansjovispaj på golvet i hallen när man har hund på besök. Men det är tydligen helt jävla omöjligt för min mor att få in denna enkla regel i skallen. Det är liksom inte första gången det händer. ”Jag kan inte tänka på allt.” Uppenbarligen inte. Uppenbarligen måste jag vara vaken dygnet runt för att ingenting ska hända. Gah!