Hundraser

Jag läste nånstans att i USA föds 150 curlyvalpar om året, att jämföra med 60 000 goldenvalpar. Inte underligt att rasen har problem. För liten avelsbas.

Det händer att jag grubblar på vad man skulle kunna ha för hundras om man inte hade den man har. Allting faller på att jag är för kräsen. Mycket kan låta bra men så kommer det: ”rinniga ögon”. Inte sällan i kombination med ”svårt för att vara ensam hemma”. Ni anar inte hur många raser som har förhöjd risk att drabbas av separationsångest.

Vissa har den stora fördelen att de inte fäller. Med denna stora fördel kommer en stor nackdel; de ska antingen trimmas fyra gånger om året eller badas varannan vecka samt fönas torra ty annars tovar sig pälsen. Alltså: vill man ha ett hem fullt med hundhår och i gengäld knappt lyfta ett finger i skötseln av pälsen eller vill man ha ett kliniskt rent hem men tvingas lägga ner ett oändligt antal timmar på pälsvård?

Inka hade en päls som skötte sig själv, man skulle inte ens borsta och kamma den, då blev krullet krusigt. Vannas päls borde väl genomborstas och genomkammas oftare, det är bara min egen lathet som hindrar mig.

För att inte tala om klippas. Men det enda som händer är att hon ser allmänt ovårdad ut. Inte att hon blir ett fall för djurskyddsmyndigheterna.

Man är helt ovan vid att kvistar och barr ”fastnar i pälsen” och måste kammas ur efter promenaden. Eller vanlig smuts. All skit har runnit av mina hundar.

Vad gäller små hundar och stora hundar så är små hundar fördelaktiga på många sätt, billiga i drift, lever längre osv., men deras förbannade tänder? De ska borstas varje dag! Som om man inte hade nog med sina egna.

Anton, frisörens chihuahua, fick dra ut nio stycken.

Jag är också utseendemässigt kräsen. T.ex. gör åsynen av goldens nos att jag tappar intresset för golden – precis som gul labrador.

Och hur ska man nånsin kunna skaffa en hund som har ett stort intresse för vilt? En av de viktigaste sakerna som finns för mig är ju att det ska gå att ha hunden lös. Lycka till med basenjin! Eller bassetten som får upp ett spår.

Sen har vi hundarna som inte tål minusgrader. Det vore väl en sak om de inte tålde minusgrader, men de tål fan inte plusgrader heller. Idag såg vi en whippet med täcke i solen. Vitsipporna blommar och whippeterna fryser!

Jag har jävligt svårt för människor som har mössa under sommarhalvåret. Som min bror och svägerska när de arbetade på torpet denna påskhelg. De såg ut som om det var mitt i vintern. De var whippetens mänskliga motsvarighet.

Både hundar och människor ska tåla lite. Vad är det annars för klena varelser?

Ibland tror jag att min bror brås på vår farfar som enligt ett illasinnat rykte hade långkalsonger året runt. Min bror gick omkring med skjorta och stickad tröja i Oxford. Det är snart ett år sen. Vi hade mycket vackert väder.

Annonser

2 thoughts on “Hundraser

  1. Förlåt. Hade också mössa i påsk. Ska aldrig göra om det 😉 . Vi hade noll-två plusgrader, blåst och snöfall mellan varven. (Sommaren inföll på en tisdag i början av april.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s