Lugnvik

Tyvärr dog min bil i Stockholm. Den kom till Nacka men inte längre. Jonas tyckte att jag skulle se det positiva i saken; den kunde ha dött vid Brahehus där jag stannade för att käka. Nu hade jag åtminstone tak över huvudet. Det hade varit svårt att få i ruinen.

Planen var att vi skulle åka vidare dagen efter. Klockan åtta på lördagskvällen när bilen vägrar starta trots otaliga försök ringer jag försäkringsbolaget. De ska skicka ut en gubbe som ska försöka få igång den på plats. Det misslyckas han givetvis med eftersom det inte är batteriet. Han ringer bärgaren som ringer mig och säger att han kommer om en halvtimme. Efter trekvart har han fortfarande inte kommit. Då är klockan tolv på natten. Han har fått ett SOS-alarm så för att jag ska slippa vänta lägger jag nyckeln på höger bakdäck och frågar vart den tar vägen. Svar: Mekonomen Globen. (Jag ser Globen från Jonas nya lägenhet.) Allt sånt här inträffar ju på helger (första maj måndag) vilket gör att de kan kolla på den tidigast tisdag. Jag ska hem fredag.

När inte försäkringsbolaget pröjsar hyrbil gör vi det själva. Jonas låtsas inte om att vi har hund och kommer tillbaka med en Audi A3. Vi susar genom Gästrikland och efter två timmar är vi i Hälsingland. Det kan jag inte fatta. Hur kan det vara så nära? Å andra sidan har ni väldigt långt till Skåne, säger jag. Skåne är ändå Skåne.

Vi äter i Söderhamn och är i Lugnvik (Kramfors, Ångermanland) en timme senare än beräknat. Jag försöker förtränga de enorma kostnader som ligger framför mig: självrisk, reparation, hyrbil… 10 000?

Stuguthyraren har stugan på sin tomt. Hon är ägare till en tax och en stabijhoun. Vi går på promenad runt tjärnen. Hennes hundar blir som galna vid åsynen av Vanna. De skäller käkarna ur led. Särskilt taxen. The stabijhoun hälsar till slut och är sympatisk. Ägaren påstår att de inte är aggressiva men jag litar inte på taxen och drar undan Vanna när han klapprar med tänderna i luften. Hon låter honom därför nosa på Vanna när hon håller honom. Det gjorde tydligen susen för sedan skäller ingen av dem längre. Längs hela stigen har bävrarna härjat – gnagt ner björkar, grävt hål och byggt hyddor.

Vi börjar misstänka att stuguthyraren och hennes man – han talar ingen svenska – är holländare. De har en holländsk registreringsskylt på husvagnen. Visst fan, slår det mig plötsligt, den ovanliga hunden är också från Holland. Det står träskor vid ytterdörren och stora delar av inredningen går i orange, inklusive duschdraperiet.

Om någon ännu tvivlar

Vi sitter en stund vid kaminen och studerar den vackra ladan. Det ligger snö här och där (som Vanna älskar att rulla sig i). När vi några timmar senare går ut i mörkret är det alldeles stjärnklart och Karlavagnen lyser precis ovanför oss.

Ett dass med utsikt

Annonser

2 thoughts on “Lugnvik

  1. Vilket äventyr. Hoppas nu att försäkringsbolaget gör vad de ska och ersätter rikligt.

    Och inte inträffar bara bilhaveri utan tax med klapprande tänder ska också hanteras!

    Hoppas det var fint däruppe i Ångermanland. Tänker ofta att jag skulle vilja se lite av de nordligare delarna av landet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s