Gång 2 på Steg 2

I eftermiddags fick Vanna en knäpp som jag inte orkar gå närmare in på. Hon var inte sig själv, som man brukar säga. Och jag vet inte varför vilket är mycket obehagligt. Att inte hitta någon förklaring.

Det var så att jag funderade på att ställa in kursen. Men vi åkte i alla fall och jag beredde mig på det värsta. De skulle göra ett behållarsök, det har inte Vanna gjort på över ett år. Hon var allmänt oengagerad och hade precis som staffen den fula ovanan att krafsa med tassarna på burkarna. Då flyttade vi upp söket så att hon fick det i noshöjd.

Den här flatten satte i system att låtsas att hon hittat doften. Hon låtsades genom att sätta sig. Så förslagen är inte Vanna.

Utomhus skulle de söka efter möbeltassar i små hålrum på en begränsad yta. Då hade Vanna piggnat till och skärpt ihop sig. Hon skötte sig riktigt bra.

Avslutningsvis gick de in en och en i ladan och letade efter en gömma som vi inte hade fått förklarat för oss var den var. Det kändes lite underligt att komma in där och inte veta – helt hjälplös och utan kontroll. Hittills har alla sök byggt på att vi känner till var doften är, precis som när man tränar hemma. Så fort de hittat skulle man göra en halv Hiterhälsning (som på tävling) och säga ”Markerat!” Vi klarade våra uppgifter både Vanna och jag.

Jag fick också klart för mig att alla former av stryp är förbjudna på tävling, inklusive halvstryp som jag inte betecknar som stryp. Jag har ju halsbandet så att det inte stryper men formellt är det ändå ett stryphalsband.

Den andra flatten hette Lycka tror jag. Hennes matte hade ingenting annat än retrieverkoppel i sin ägo. Typiskt retrieverfolk…

När Lycka äntligen fick hälsa på Vanna (efter att ha tillbringat två kurstillfällen i hennes närhet) överöste hon henne med pussar. Hon kastade sig rakt fram och slickade henne oavbrutet i mungiporna. Vanna gör aldrig detta själv, men hon har råkat ut för flattar som gjort det på henne tidigare. Några minuter senare – de hade valsat runt ett tag – kom ett djupt morrande från Vannas hals. Det får vara någon måtta på uppvaktningen!

För att vara flat är Vanna väldigt värdig. Hon står fast med alla tassarna i marken och viftar upphöjt på svansen. Signalerande sin betydelsefulla ställning.

Hennes kungliga höghet, prinsessan Flatterhaft The Lady Vanishes. Det är vad hon egentligen skulle vilja kallas i offentliga sammanhang.

Annonser

2 thoughts on “Gång 2 på Steg 2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s