Ett uppfriskande slagsmål

Vanna har varit i ett litet uppfriskande slagsmål idag. Det var inte jag som började, säger hon och det är sant. Jag hade precis kopplat henne när jag såg i ögonvrån att det satt några människor på en bänk. Någon hund såg jag inte men rätt som det var kom den springande och hoppade på/muckade gräl med Vanna (som alltid är snäll i koppel så länge andra är snälla mot henne). Min första reaktion var att jag måste skydda henne mot detta brutala överfall så jag drog henne till mig och försökte mota undan den andra hunden medan ägaren kom lufsande. Ta bort den! halvskrek jag och i tumultet hann jag uppfatta att även Vanna gormade och att hundarna alltså slogs. Ägaren kallade hunden för Molly, det var visst en tik (ganska logiskt). Hon fick tag i halsbandet på Molly och jag sa ”Håll den” mycket sammanbitet och hon sa ”Jag håller henne” och vi gick därifrån. Vid det laget hade jag hjärtat (dunk dunk) i halsgropen, precis som jag hade när Inka blev angripen på ålderns höst. Det var också en rottweiler.

Det finns få saker jag fruktar så mycket som att en galen hund ska komma rusande och så gör det det. Men det kunde varit värre. Det kunde ha varit en betydligt galnare hund. Jag hittar inga skador, inte ens småskador. Vanna var pigg och glad efteråt (totalt oberörd) men själv fick man ju sjunka ner på närmsta bänk och ta igen sig.

Ingen mentalt stabil människa här inte.

Incidenten inträffade i Påskbergsskogen som är en av stadens lungor där alla springer omkring och springer – även jag och Vanna. Om de inte går eller cyklar – vi går också. Så gott som dagligen. Det är vår vanligaste runda.

Det fascinerande med detta område är att det är ”ett planterat skogsområde där från början endast ljung växte”. Hela Halland var fullt av ljung.

Skogsområde betyder alla möjliga sorters skog. Man har t.o.m. små upplysande skyltar om de olika träden. Dels informativa skyltar om varje trädsort och dels skyltar i marken vid enskilda träd som talar om vad de heter och när de sattes. T.ex. Tsuga canadensis (hemlock).

Hur mycket jag än älskar Norrland skulle jag inte vilja byta med norrlänningarna nu. Vi har ekar, askar, bokar. De har typ gran och björk. Det hindrar inte att granområdet är mitt favoritområde på Påskberget.

Det finns hängbjörkar och det finns hänggranar:

Annonser

2 thoughts on “Ett uppfriskande slagsmål

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s