Mödrar

När jag blev till behöll du mig / och när du dog så höll jag dig / för ända in i döden fick du slåss, sjunger Py Bäckman i ”Oh mamma” och jag måste gråta.

Igår på Internationella kvinnodagen publicerade min släktforskande kusin fyra bilder i en på sitt Instagram: ”Mamma. Mormor. Mormors mor. Mormors mormor.”

Mammas syster Gertrud (1924-2009), mormor Alida (1904-1996), mormors mor Amanda (1868-1962) och mormors mormor Inger Christina Petersdotter (1837-1924).

Gertrud var tredje barnet, mormor födde ett om året de första åren: 1922, 1923, 1924.

Det som fascinerar mig mest, bortsett från att Amanda och Inger har exakt samma frissa, är Amandas örhängen. ”Det hade hon alltid”, säger mamma. ”Guldringar.” Jag som älskar min mormor djupt – presens är ett adekvat tempus i detta sammanhang – undrar om hon fick sitt underbara väsen från Amanda.

Stor sorg! sjöng vakan och flög mot skog,
när solen sänkte sig röd,
om sorg skrek ugglan och bort hon drog
från gården, där mor var död.

Dan Andersson: När mor dog

Förr skulle man alltid titta på de döda innan de begrovs. En av mormors bröder sa till mina föräldrar: ”I villen la se mor.” (Ni vill väl se mor.) Liksom Amanda använde han ”I” för ni.

Mormor var i tidningen några gånger – även efter sin död: ”Ett kolorerat foto från omkring 1923 på Eva Johanssons mormors familj i Buskabygd i Gällareds socken i Halland. Evas mormor Alida (1904–1996) står näst längst till höger, i randig vinröd klänning. 18 år gammal gifte hon sig med Gottfrid Dahlberg (1893–1977). På bilden väntar hon sitt andra barn av totalt 13.” Föräldrarna (Amanda och Malkolm) i mitten.

P.S. En mer trovärdig uppgift gör gällande att bilden är tagen på Malkolms 60-årsdag 1926 och i så fall väntar inte Alida sitt andra utan sitt fjärde barn. Från vänster till höger: Jenny, Arvid, Ida, Oskar, Amanda, Malkolm, Hilda, Edvard, Alida, Johan.

Annonser

Mitt under OS

släppte min släktforskande kusin bomben: Vi har en OS-guldmedaljör i släkten! Han är så antik att han tog guld i antik femkamp (längdhopp utan ansats, diskuskastning, spjutkastning, 192 meter löpning och brottning) i de extrainsatta OS-spelen 1906. Att det var Extra-OS undvek kusinen nogsamt att nämna. Det kan vi tala tyst om.

Spelens status har varierat under åren, men IOK räknar inte längre extraspelen som officiella olympiska spel.

Hjälten hette Hjalmar Mellander och var vår mormors fars kusin. Detta har mormor aldrig berättat! Men Alida hade vad jag vet heller inget idrottsintresse. ❤

Hjalmar Mellander var inte bara guldmedaljör i OS utan också SM-mästare i 400 meter och längdhopp. Han hade under tre år det svenska rekordet i längdhopp: 6 meter och 42 centimeter.

Min kusin anser att det är fel person på Wikipedia, han i fångdräkten.

mellander

Den äkta Mellander är nedtyngd av medaljer.

Hjalmar föddes i Årstads församling, Falkenbergs kommun, men flyttade till Halmstad och tävlade för IFK Halmstad. I tjugoårsåldern lämnade han Sverige för England.

Den hjältemodiga död som han enligt Wikipedia ådrog sig när han räddade en drunknande är enligt en släkting vid namn Allan inte helt – eller inte enbart – med sanningen överensstämmande. Allan är övertygad om att Hjalmar dog i spanska sjukan. Vi tror att han var svag och klen till följd av sjukdomen och därför inte överlevde räddningsinsatsen.

Nyligen har Hjalmar fått en stig uppkallad efter sig i Halmstad. Hans far växte upp på gården Mellangärde i Ullareds socken, därav efternamnet.

Alla är vi olika (trots att vi är släkt)

”…i grunden har jag ett okuvligt behov av att skriva och att dela med mig av mina tankar. Men om någon läser, det är en annan sak.” Jag citerade detta från min kusins blogg. ”Det har inte jag”, sa min bror. ”Jag håller dem gärna för mig själv om jag kan.”

Det är därför han varken har Facebook, Twitter eller Instagram.

Vårt gemensamma intresse

Mamma och jag har ett gemensamt intresse: kungafamiljen. Idag påminde hon mig om Året med kungafamiljen klockan åtta. (Hon är dock brinnande rojalist till skillnad från mig som är brinnande republikan.) Jag tänkte på fyra saker:

  1. Hur hemskt det skulle vara att vara kock åt kungen när (både) kungen (och drottningen) har för vana att inför alla officiella middagar krypa ner i köket och provsmaka såsen. ”Den får ni hotta upp” sa kungen. Hu! Vad händer om de misslyckas med att hotta upp den? Blir de då avrättade på galgbacken?
  2. Tänk om prins Daniel förälskar sig i barnflickan? Hon gjorde ett ärtigt intryck. Män har som bekant en tendens att förälska sig i sina barns barnflickor. Men man behöver nog inte hysa alltför stor oro på den punkten. Allt tyder på att prins Daniel älskar kronprinsessan av hela sin själ/kropp – fortfarande.
  3. Hur kungen kan hålla alla sina samtal igång. T.ex. när han mottar ambassadörerna och de talar om ”stort och smått”. När jag var ung brukade jag tänka att det fanns två saker jag aldrig skulle lära mig: det ena var hur man inleder ett samtal, det andra var hur man avslutar det. Kungen måste behärska denna konstform till perfektion!
  4. Prinsessan Sofias uttalande om flyktingarna var nog det klokaste i hela programmet. En dag kan det vara vi.

Inte en spänn

”Vid en häftig brand på kvällen den 5 september 1938 lades allt på en kort stund i aska och allt mitt ihärdiga arbete var tillintetgjort. Ingenting kunde räddas.”

Det var ett oerhört slag för morfar och hela familjen, de var ett tiotal barn då. Morfar hade köpt kvarnen 1928, grunden till det som skulle bli träindustrin (damm, såg och hyvelbyggnad). Allting gick bokstavligen upp i rök. Men han kunde dö lycklig, alla skulder var betalda. Morfar var inte skyldig en spänn när han dog.

Ibland har jag ordning på mina papper. Alla papper som har med morfar att göra ligger i ett stort kuvert. T.ex. hans tal på 50-årsfesten. I talet nämner han Herren sju gånger: ”men Herren har trofast stått mig bi”, ”så hjälpte Herren mig”, ”Herren som förmår att hjälpa i all nöd”, ”Herrens löfte stod fast”, ”Herren måtte hjälpa mig”, ”Herrens rika välsignelse”, ”Herrens straffdom”.

Morfar tillhörde en av de sista generationerna för vilken religionen var en självklarhet.

Han håller talet 1943 och måste syfta på världskriget när han säger att ”nästan hela människosläktet suckar under tyngden av Herrens straffdom”.

Morfars Gud var inte bara god. Han var ond också.

Herren var ond mot morfar personligen när han ställde honom på bar backe med hustru och fem barn i slutet av 20-talet. Och Herren var väldigt ond mot morfar när han lät hans mödosamt uppbyggda sågrörelse förintas i lågorna. I tio år hade han kämpat hårt med räntor och amorteringar och reparationer och andra utgifter: ”…det var ingen lätt sak att begära hjälp då man inte vet om man förmår att betala igen sina skulder eller ej.” Han var redan djupt skuldtyngd när branden slog till: ”Den lilla försäkring på 27 000 kr som jag fick räckte inte långt och återigen måste jag vädja till mina medmänniskors välvilliga hjälpsamhet.” Dessa människor kunde räknas i hundratal.

Ett typiskt lån från 30-talet såg ut så här:

Långivare Gunnarps sparbank
1936-06-27
1.500 kr.
Borgen av Johan Johansson, Buskabygd
Arvid Johansson, Buskabygd
Edvard Johansson, Buskabygd
Oskar Johansson, Fridhemsberg
Inlöst 1939

Det största lånet togs 39-04-15 (efter branden) och var på 15 000 kronor med 24 st. borgensmän. Inlöst 1949.

Sorg

Familjens sågverk, morfars livsverk, går i graven. Nej, det gör det inte, det byter bara ägare, det säljs. Det upphör att vara ett familjeföretag. Först var morfar direktör, sen tog hans söner och sen deras söner – mina kusiner – över.

Alla mina morbröder och alla mina (manliga) kusiner som bott kvar har arbetat där. Antingen som verkställande direktörer eller som sågverksarbetare eller som lastbilschaufförer. ”Sedan 1995 drivs företaget av fem kusiner i tredje generationen.”

Huset då? Mormor och morfars hus? Sågen äger det. Det måste innebära att de nya ägarna övertar även det. Ja herrejävlar…

Ingenting varar för evigt, men vi har alltid tänkt: Den dagen, den sorgen. Nu är den dagen här. Vi har ju insett att det inte finns någon som kan/vill ta över, men jag trodde inte de skulle sälja förrän det var absolut nödvändigt och de själva gick i pension. Det står på hemsidan att ”största delen av driften styrs av datorer. I princip sker processen från stock till färdig vara, utan att en mänsklig hand behöver vidröra virket.” Ha, det skulle morfar ha vetat! Han som hyvlade bräder på dagarna och satt på kontoret om kvällarna.

Min moster Margit

En vacker dag på Konsum i Gamlestan vill en äldre dam ha min hjälp med att läsa på en vara. Är det Margit? säger jag (som om jag inte var helt säker). Sen säger jag att jag är jag och att jag är min mors dotter. Margit kopplar inte. Jag upprepar detta ett flertal gånger. Det är först när jag uttryckligen säger att jag är hennes systers dotter som polletten trillar ner. Då får jag en kram.

Jag läser högt för Margit på paketet: ”Ekologisk bredbar leverpastej” men det var inte det Margit ville ha hjälp med, hon ville veta bäst-före-datum. Jag får ta av mig glasögonen, jag ser också dåligt. (Margit ser ännu sämre.) 27 december, säger jag och påpekar att hon får två för 20. Det är bra, säger Margit. ”Jag tar två och fryser ner den ena.”

Margit har gula fläcken och måste operera sig en gång om året. Hon är 93 år gammal och bor ensam i sitt radhus i Bergsjön sen hennes man dog för några år sen.