Oj då, säger mamma

När jag t.ex. säger att jag ibland glömt att tvättmedlet ska ligga i mitten och lagt det till vänster där det ska vara förtvätt (jag förtvättar inte) säger mamma ”oj då”. Jag tror aldrig det hänt henne. Man ser tvättmedlet ligga kvar efter avslutad tvätt och tänker att det var en dålig maskin tills det en vacker dag slår en att man blandat ihop facken. Mamma har heller aldrig varit med om att en socka gått förlorad. Det har jag varit med om hundratals tiotals gånger. Igår hände det igen. Det kan ha berott på att hyresvärden stänger av all elektricitet klockan 22 och jag var nere i tvättstugan vid 23-tiden och fick famla mig fram i mörkret. Men alla de andra gångerna har sockarna försvunnit i fullt dagsljus. Maskinen äter upp dem, som det monster det är.

Mammas semlor

Mamma gjorde semlor från grunden:

20140215_120314

Jag köpte en påse semlebullar:

DSC_0728

Mina ser rent fruktansvärda ut, som hamburgerbröd men nånting vitt i mitten. Och utan florsocker ser de ännu mer ut som hamburgerbröd! Det var fyra från början.

Mamma och jag har lite olika intressen

20140215_120853

Härliga Hund är någon sorts modernt livsstilsmagasin för hundägare.

På s. 39 (”Mat & Hälsa”) tycker Härliga Hund att det är ”smart” att köpa en rostfri matskål med inbyggd digital våg. De varnar för att gamla leksaker kan bli ”bakteriehärdar” och rekommenderar kycklingsoppa för dåliga magar.

På s. 43 (”Vardagsakuten”) ska den skendräktiga tiken bjudas på ”extra långa, stimulerande promenader i nya miljöer. Lek, beröm, belöna.”

På s. 48 (”Spaning”) funderar man på hur mycket vanligare hundar har blivit i huvudstaden. De får i princip vara överallt, även på Apoteket. Micke Johansson med schnauzer-papillonen Bobster uttalar sig som följer:

– Det har blivit hundvänligare. Man får ta med sig hundar på restaurang och i gallerior. Jag arbetar som floormanager här i Mood-gallerian och min hund Bobster är alltid med mig på jobbet. Det ger goodwill att tillåta hund.

Snart intervjuar de väl Kalle, 52, hjärnkirurg på Karolinska. Han har alltid sin dalmatiner Smurpan liggande vid fötterna när han opererar. (Jag är inte bitter.)

Antonio Rifatti med Piccolino, japansk chihuahua, pendlar mellan London, Stockholm och Milano och kan göra komparativa studier:

– När jag vill gå in på ett café brukar jag fråga om det är okej. Det är sällan några problem. Jag tycker ändå att Stockholm som hundstad är lite mera stängd om man jämför med Italien. I Italien är hundar välkomna överallt så länge de håller sig på golvet. Jag tycker att en hund ska behandlas som en människa.

Ska både hund och människa hålla sig på mattan? Det var nog inte så han menade.

Det är någonting som inte Jonas Leksell med bullterriern Ettan håller med om (”Kändisintervjun” s. 14). ”Låt dem få sova i sängen, det gör väl inget…” och ”Låt dem tigga lite också.” Det gör ingenting att det är krångligare att leva med hund än utan:

– Man ska inte ha en massa tid och bara sitta och tänka på sig själv för jämnan, det blir tråkigt och man mår inte bra av det heller. Ansvaret man får över en hund är tillfredsställande.

Mamma och jag pratar i telefon

– Bordet kommer imorgon mellan 9 och 12.
– Vem kommer?
– Bordet. Bordet kommer mellan 9 och 12.
– Ojdå, kommer det så exakt?
– Mellan 9 och 12. Inte 9.12.
– Vänta, jag måste sänka radion.

100-11-15509_S

Min mor har alltid skrutit med sin goda hörsel men jag tycker att den blivit signifikant sämre de senaste åren. Sist jag var hemma satt jag på dass och ropade något, jag har glömt vad, och fick svaret: ”Den finns i skåpet mitt emot.” Det var ett helt absurt svar.