Prinskorven klarar biffen

Före julafton gjorde jag några försök att få Vanna att ta en dummy och inte två i vardagsrummet. Jag lade ut tre stycken tätt intill varandra. Det blev en ganska misslyckad övning. Hon försökte gång på gång ta två och om hon bara tog en blev hon så hänförd över mitt beröm att hon släppte den. Rättare sagt; när hon förstod att hon skulle få något smaskigt. Det var mycket svårt att få henne att apportera ordentligt.

Sen glömde vi det och åkte bort (eller hem, hur man nu vill se det) över julen. Häromdagen fick vi draghjälp av husse när vi skulle dra i backarna. Han gick med en prinskorv i handen och Vanna gick efter. Hon drog jättebra! Jag såg på henne att det blev en liten konflikt mellan att följa prinskorven och böja ner huvudet för att kunna dra effektivt. För att underlätta dragandet började vi hålla den lägre. När vi testade att låta henne dra fram till husse gick det inte lika bra – då kom kaninskuttet.

Idag placerade jag tre dummies i ena änden av rummet och en prinskorv i den andra. Jag hade inga förhoppningar, det blir väl som förra gången. Men Vanna genomför två klockrena apporteringar på raken! Hon rusar fram och tar en enda dummy trots att alla ligger kloss. Var det en tillfällighet? *vågar inte testa igen*

Annonser

Det som inte fick hända hände

DSC_0125bJag skulle bara testa hur speedy den nya dummyn var, jag var inte dummare än att jag förstod att det kunde bli problem om jag kastade den i skogen, jag hade ingen aning om hur långt den kunde flyga, så jag höll mig på den stora gräsmattan.

Den flög betydligt längre än en vanlig dummy. Det var ingen dum dummy.

Vanna fick hämta två gånger innan jag tyckte att det var lite för enkelt och satsade på att kasta in den i skogsbrynet istället. Det gick bra första gången. Inte andra. Då hamnade den i björken. 😦

Oh no.

Det är som lampan jag köpte på Husdjurshälsan, en sån som man sätter i halsbandet. Den pajade tämligen omgående av okänt skäl.

Långt om länge åkte jag dit och fick en ny. Den funkade utmärkt i två dagar tills jag begick misstaget att skruva åt fel håll när jag skulle stänga av den. Jag skruvade åt den så hårt (jag skruvade inte hårt men lampan ansåg att det var hårt) att det var omöjligt att rubba den. Den bara fortsatte blinka. Det var väl själva…, tänkte jag, och tog till tänderna: Nu…! Det fick till resultat att den gick av på mitten och inte gick att sätta ihop. Istället var den både sönder och blinkade. Jag fick lägga den i handväskan för att slippa se eländet.

Undrar vad Husdjurhälsan säger den här gången. (Jo, jag kunde inte få lampan att sluta blinka så jag bet sönder den men den blinkar fortfarande. Antingen slutar den blinka eller så slutar den aldrig blinka! Heaven help me.)

Jag sa till Vanna – som var mycket ledsen över att hennes dummy var spårlöst försvunnen, verkligen spårlöst – att vi får återkomma senare. För att citera Peter Haber i Vita lögner: ”Man ska aldrig ge upp, Martin, Gud öppnar alltid en ny dörr.”

Under tiden jag var på stan konsulterade jag hennes gamla husse. ”Vad hjälper det att man kastar en boll mot den om den har snurrat flera varv runt grenen?” Jag hade försökt träffa den några gånger med bollen utan att lyckas särskilt väl. 

Han frågade om jag hade ett teleskopskaft. Nej, sa jag, utan att veta vad det var. Du vet vad ett teleskopskaft är va? sa han. Nej, sa jag igen.

Jaha, ett sånt. Det har jag när jag städar. Det var då jag fick en snilleblixt: Om jag tar stegen? Stegen som jag fick av pappa för att det är så högt i tak i lägenheten?

Vanna och jag stegar iväg med stegen och teleskopskaftet.

DSC_0107

Det var högre än jag mindes. Och det var ojämn mark. Nåja. Man gör vad man kan och man ska aldrig ge upp. Jag klev upp på stegen, tog teleskopskaftet och smashade till dummyn som föll i backen med en duns.

Dummy i sovrummet

Om man lägger en dummy i sovrummet på röda mattan och ställer sig själv i dörröppningen med flatten och blåser stoppsignal när hon är typ två meter ifrån en och typ tre meter ifrån dummyn, vad händer då? Hon reagerar inte!

Jag säger: Men Vanna, om du inte klarar ens denna lilla enkla övning i hemmets sköte, hur ska du då klara att stanna när du är på väg i raketfart efter en fågel på 100 meters håll och det är skarpt läge? Det är för att hunden riskerar att bli skjuten om den inte lyder som vi hittat på alla dessa hemskheter som fot, inkallning, stopp osv. Apportören riskerar att gå samma öde till mötes som det som ska apporteras, och det är ju inte meningen.

Vanna säger: Vi måste öva! Ta fram ditt bästa godis och din sämsta dummy! Jag är redo! Alltid!

leverpastej-skivbar-250-g

Uppdatering: Vi har redan gjort stora framsteg.

Ingen dummyspecialist

DSC_0008Nu är jag ingen dummyspecialist. Jag måste bara säga att det finns en stor fördel med dummies tillverkade av nylon. Jag köpte två stycken på MyDOG förra året som enligt min expojkvän som har bättre minne än jag var gjorda i bävernylon. De är glansiga och blir inte smutsiga på samma sätt. Det spelar ju ingen roll hur vackra dummies man annars köper när de suger åt sig skit. Det mest använda materialet tycks vara canvastyg eller markisväv.

Dessa kommer från Afterdog

DSC_0063

De var vackra en gång i tiden

11036027-origpic-a20532.jpg_0_0_100_100_300_225_85

Här har vi ett annat exempel på en dummy i nylon. Den är bättre i snö eftersom allting glider av den och ingenting fastnar på den. (Det är därför skiten inte syns heller.) Men tyvärr, som min expojkvän så glatt påpekade för mig, kan jag inte gärna använda denna när det inte är snö – för hur ska jag då hitta den?????????? Om inte Vanna hittar den, alltså, vilket ytterst sällan inträffar, men risken finns. Jag kan se mig själv gå omkring i skogen och leta efter en kamouflerad dummy. Lycka till!!!!!!!!!!