Doktorspromenaden

”Vi är alla viktiga” [utom de som går Doktorspromenaden]

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det tyckte ju jag var fnissigt.

***

När vi kom över på andra sidan…

Detta bildspel kräver JavaScript.

…hade det börjat mörkna.

***

Ni har Laxpromenaden till vänster…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

…och Doktorspromenaden till höger.

***

Gamla kära Tullbron

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

*klappar lite på’n*

Ett tidigt minne

Hans fru var min gymnastiklärare på gymnasiet.

Ett tidigt minne drar förbi, bakom tårarna: en stormig höstdag i fiskeläget Glommen. Jag var så liten att vinden tog tag i mig. Pappa lyfte upp mig och höll mig. Från hans famn kunde jag se havets oändlighet och skummande grå vrede.

Men hos honom var jag fullständigt trygg.

Släktträff (dag 2)

Andra dagen fick jag lite bättre kontakt med amerikanerna och började förstå deras inbördes förhållanden. Phil och Christine bor i en håla i Pennsylvania och Lisa och Betty bor i en håla i Virginia.

Betty jobbade på ett djursjukhus och hade haft en flat som dött vid tolv års ålder. Hon kunde inte förstå Vannas kärlek till äpplen. Lisa hade retrieverblandningar, rescue dogs. Alla amerikaner tycks ha hundar och/eller katter.

När jag frågade Phil om de också hade hundar sa han no, we are cat people. Båda har en doktorsexamen i konsthistoria och träffades i Italien när de skrev på sina avhandlingar.

Christines mamma Dorothy är född i Sverige. Hon var två år när de flyttade härifrån. Hennes man vistades mycket i Norge där han var yrkesverksam så Christine tillbringade några år i början av sitt liv i Oslo. Dorothy kunde en del norska. Hennes föräldrar i sin tur var ju svenskar och brukade prata svenska med andra svenskar i New York. Pappan hette Birger men då man inte gärna kan heta som en hamburgare (Burger) kallades han vid sitt andranamn, John. Lisa sa Birger (inte Burger) när hon pratade om honom.

I denna lada föddes Dorothy! Dvs. i den del som utgjorde boningshus (de fyra fönstren).

Phils åsikter visade sig vara värsta reaktionära sydstatssmörjan. När jag med allt rundare ögon undrade vad han menade när han vecklade i in sig i en teori om de svartas alla aborter (som ersätts med invandrare så att Demokraterna inte förlorar några röster, en medveten taktik från deras sida) missförstod han och trodde att jag inte begrep ordet, varpå han förklarade: They’re killing babies in the womb.

Det fanns stunder när jag trodde att han skulle förorda slaveriets återinförande. Han kom från den djupa södern (Georgia) och menade att Djävulens anhang var Demokraterna och Guds änglar var Republikanerna. Ungefär.

Hans egen släkt var amerikaner sedan urminnes tider (200-300 år) så man kan tänka sig hur många slavägare som funnits i den kritvita släkten.

Vilka är sydstaterna egentligen, frågade jag, eftersom han ifrågasatte att Texas tillhörde dem. Då började han tala om the confederation. Han sa att det alltid varit en fråga om man ska säga att the United States is… eller the United States are… Han höll starkt på de enskilda staternas självbestämmanderätt.

Föraktet med vilket han uttalade ”hispanics” gick inte att ta miste på. Inte ”blacks” heller. The blacks.

De mest otrevliga åsikter kan rymmas i den mest trevliga förpackning.

Han var väl medveten om att européer gillar Obama. Till min farbror sa han att både Obamas mor och Obamas far var kommunister. Förmodligen anser han att Obama själv är kommunist, även om han inte sa det högt.

Skällsordet för Demokraterna är liberals. Republikaner är conservatives.

Vi i Europa har det inte lätt heller. Vi har våra svarta = muslimerna. ”Det är fler muslimer som går i moskén på fredagar än kristna som går i kyrkan på söndagar.” Är det något fel på att gå i moskén undrade min brorson och jag sa att det är många muslimer som inte är praktiserande. Ingen av oss fick någon vettig reaktion på dessa reaktioner.

Vårt problem är att vi är avkristnade och inte kan stå det onda (islamismen) emot.

Jag kunde inte låta bli att säga till min bror att jag i min enfald trodde att Phil tagit något intryck av alla sina europeiska vistelser, att han vridits vänsterut på den politiska skalan, han pratar tyska flytande och har undervisat i engelska i Tyskland där han bott i flera år. Om du flyttade till den amerikanska södern och umgicks med hans likasinnade, skulle du då ta intryck? undrade min bror som alltid är lite smartare än jag. Nej, men…

Jag tänker på Bob Dylans gamla visa: Only a Pawn in their Game. Amerika – så hopplöst fast i sin historia. 1960-talet som ett direkt resultat av 1860-talet.

A South politician preaches to the poor white man
“You got more than the blacks, don’t complain.
You’re better than them, you been born with white skin,” they explain.
And the Negro’s name
Is used it is plain
For the politician’s gain
As he rises to fame
And the poor white remains
On the caboose of the train
But it ain’t him to blame
He’s only a pawn in their game

Vallarna

”Varför smyger du?” sa jag till Vanna igår. Hon drog åt höger och försökte göra sig så osynlig som möjligt. Jag tittade åt vänster och såg två hästar i hagen. Aha.

fbg4

Men Linderödssvinen på Vallarna har hon ingenting emot. Tvärtom.

fbg3

Ett får söker sin skock.

fbg15

Vem älskar inte undulater?

fbg9

Det är inte var dag man ser en svart hund.