Flytväst

I boken Fysträning för hund får man lära sig att vattnet inte bör vara under sjutton grader vid simträning. Har hunden problem med lederna ska vattnet vara ännu varmare.

Annars måste hunden lägga all sin kraft på att värma upp kroppen, varpå träningseffekten uteblir. Det ökar risken för nedkylning och sjukdom.

Som jag tolkar det är det ganska få månader om året som hunden kan simma i sjöar och hav. Inte vet jag vad sjöar håller för temperatur men havet på västkusten når sällan upp till sjutton grader före juni. När jag var barn brukade vi börja bada vid tretton-fjorton grader men som barn är man ju galen. Vi tittade på vad som då var en griffeltavla och idag är en elektrisk tavla (och numera sitter vid bryggan).

Flertalet fysioterapeuter, inklusive min egen, anser att hunden ska ha flytväst när den simmar utomhus, inte bara i bassäng.

”Hunden inser kanske inte själv hur långt ut den simmat och har då svårt att bedöma avståndet som den ska orka simma tillbaka. Skulle hunden dessutom få krampkänning är flytvästen en billig livförsäkring. Flytvästen har också en isolerande effekt runt bål och rygg. Vi rekommenderar därför flytväst även vid simning utomhus.”

En float coat till flat-coat?

fs_6513
Jag undrar i mitt stilla sinne hur många som har flytväst på sina retrievrar. I efterhand kan jag se att det hade varit en stor poäng att ha det på Inka den sista sommaren hon levde. Hon var sån att hon simmade så länge jag kastade – hon simmade i all evighet. Och så som det har varit tror man att det alltid ska vara. Men den sista sommaren var hon gammal och svag och jag förstod aldrig hur svag. Jag fick mig en tankeställare när hon för första (och sista) gången i sitt liv vände på vägen ut. Hon kände att hon inte orkade, att någonting var fel.

Annonser

Simfröken svarar

Simfröken svarade att antingen hade någon glömt stänga av jetstreamen eller hade jag råkat komma åt knappen när jag tog upp dammsugaren (se nedanstående inlägg). ”Knappen är av gummi och sitter rakt på jetstreamen. Trycker man en gång sätts den på eller stängs av.” Jahaaa… Att den skulle sitta utanför poolen, som jag fått för mig, var alltså helt fel. Man behöver inte gå över ån efter vatten, man går bara direkt på strålen. En smart människa hade säkert kunnat lista ut detta alldeles av sig själv. Men vad begär man av någon som inte ens kan sätta ihop en möbel från IKEA?

Pannkaka

Vi hade simtid klockan 20.00 = näst sista tiden, men det brukar aldrig vara någon vare sig före eller efter. Nu kan det i alla fall inte ligga någon pooldammsugare på poolbottnen, tänkte jag belåtet. Jag är ju sist – eller näst sist. Johodå, dammsugaren låg på botten med sin tusen meter långa sladd. Jag gjorde som jag skulle, jag drog upp den ur poolen och placerade den på golvet utanför bassängen. Men sladdhelvetet låg i en stor hög på golvet vilket gjorde att det blev nästintill omöjligt att gå där, vilket i sin tur försvårade för mig när Vanna väl var i vattnet. Om inte jag går runt bassängen simmar hon inte heller runt.

Det var något som inte stämde. Vattnet var ovanligt livligt idag. Ok, så någon har lämnat jetstreamen på. Hur stänger man av den? Om det nämndes på kursen så visades det åtminstone inte, jag har bara för mig att det skulle vara ”bakom” poolen någonstans. Med Vanna i bassängen hade jag inte så stor möjlighet att ta reda på saken, jag kan inte lämna henne åt sig själv, så jag tänkte att hon får väl försöka simma längs kanterna där streamen inte är så hård. Stackars Vanna vände varje gång hon fick för stort motstånd och fick en väldig skjuts tillbaka. Efter lite halvhjärtad simning i fem minuter hit och dit lät jag henne vila. Sen skulle hon simma igen i det forsande vattnet.

gris

Nu hade hon ett så kraftigt grepp om grisen (”Rör inte min gris!”) att jag fick kämpa som en dåre för att ta den ifrån henne. När jag kämpade som värst plaskade hon själv som en dåre med frambenen, alternativt sjönk bakbenen ner så djupt att hon hade drunknat om hon inte haft flytväst.

Detta i kombination med att vi båda stressades av forsandet, det blev ingen lugn simning/stämning, gjorde det hela ännu värre. Jag var osäker på hur mycket hon klarade av. När hon vilade vid poolkanten andra gången skakade båda frambenen.

Det verkar inte vara meningen att Vanna ska simma en enda gång utan att ta skada i någon mening. Ramlar man inte i golvet och slår halvt ihjäl sig får man kramp till följd av att någon idiot satt på jetstreamen (och en annan idiot inte kan stänga av). Det var lika bra att ta upp henne. Jag band henne och försökte förstå hur man får stopp på skiten, men jag lyckades aldrig hitta den minsta lilla ledtråd. Till slut drog jag ut sladden i ren desperation, men det var, insåg jag senare, bara sladden till dammsugaren (som gick ända ut i hallen, varför sambandet inte var helt klart). Av någon underlig anledning lugnade sig dock vattnet så jag beslöt att låta Vanna simma en tredje gång. Som Lundell sjöng under sin religiösa period: Ta mig genom natten / till lugna vatten / ge mig ro

Det störde mig att jag betalar dyra pengar för en katastrofal simsession. Jag lyfte i henne igen och förbannade min misslyckade teknik, det är alltid med nöd och näppe jag får henne över kanten. Vattnet rörde sig nu bara litegrann. Ett svagt krusande på ytan.

Jag vill aldrig åka dit mer.

Jag vet fortfarande inte hur man tänder och släcker i hallen, bara i själva simmet. För det mesta är det släckt när vi kommer och vi får treva oss fram i mörkret, idag var det tänt. Och fick förbli tänt. Eller som Gud sa: Varde ljus; och det vart ljus.

IMG_2167

Vårt hundsim ser inte alls ut som ett råttangripet garage!

Det håller hög klass och är inte ett dugg fallfärdigt. Det håller inte på att ruttna inifrån. Det är inte en sanitär olägenhet. Det är inget fuskbygge. Nej nej.

Vanna simmar med gris och skräckblandad förtjusning

När jag kom in i simhallen låg dammsugaren på botten med en lång sladd över halva bassängen. Jag hade ingen aning om hur jag skulle få upp den så jag inriktade mig på att få undan det mesta av sladden så att inte Vanna skulle fastna i den. Jag kunde inte fatta hur jag skulle kunna få upp dammsugaren genom att bara dra i sladden? (Det föll mig inte ens in, det var husse som sa efteråt.) Instruktören sa att siste man gärna fick placera den i bassängen, ”men man måste inte”, och därmed slog jag bort det som ett icke-bekymmer. Hon sa ingenting om hur man gör om den ligger på botten när man kommer.

IMG_1052

Det var väl trevligt? sa jag till Vanna när vi gick därifrån. – Trevligt? sa hon. Det får stå för dig. Nu hade hon fått täcket på sig och då var det inte roligt längre. Redan i hallen försökte hon förklara för mig att det omöjligt kan vara bra ur friskvårdssynpunkt att gå omkring med ett sånt där täcke eftersom man får ”en sån onaturlig gång”. Vanna ser till en början ut som om hon var 17 år gammal med kraftig artros i både armbågar och höftleder. Hon stapplar fram. Det är täckets fel.

IMG_1084

Hon fortsatte med att säga att om vi nu ska vara så fruktansvärt naturliga som vissa hundägare tycker att hundar ska vara, t.ex. när de pratar om mat, hunden är i grunden en varg och varg äter inte spannmål så hundar ska äta rent kött blablabla… – Hur kan ni då, sa hon, och tittade anklagande på mig, argumentera för täcke på hund? Har ni någonsin sett en varg med täcke? – Men Vanna, sa jag, vargar sitter inte i kalla bilar och även för vargarna hade det säkert varit nyttigt med ett litet täcke på vintern för att inte kyla ner sig för snabbt. Det är bra för musklerna, förstår du. Äh, kyss mig i brasan! sa Vanna (som blandat ihop två uttryck).

Det var inte värsta. Värre ska det bli.

FÖRST måste hon ta på sig ett vidrigt täcke, SEN måste hon ta på sig den vidriga bilselen. Den måste tas utanpå täcket. Förnedringen är fullständig.

Nu mår Vanna så dåligt att blicken blir ”fjärran”. Hon står med halvslutna ögon och tänker: Det här händer inte. Men varje gång händer det. – Om hundar kunde begå självmord… säger hon till mig, utan att avsluta meningen.  Herregud, Vanna, säger jag. Måste du vara så melodramatisk?

IMG_1120 IMG_1129

Hemma på gatan ska jag sela av henne, så jag gör som jag brukar, tar av selen i bilen och lägger den på golvet och ger varsågod till Vanna att gå ur bilen. Då snubblar Vanna på täcket. 😦 Det har gått upp när jag selat av henne. Kardborren har lossnat. Hon snubblar alltså på täckets rem och faller med ena kinden rakt ner asfalten. 😦 😦 Det är som om det ska ske en olycka varje gång hon simmar, förra gången ramlade hon i golvet, nu ramlade hon i asfalten. 😦 😦 😦

Ja, där ser du, säger Vanna när hon hämtat sig, tvärtemot vad ni friskvårdsentusiaster påstår så ÖKAR täcket skaderisken! Ännu ett argument mot täcke! 

Kanske det, säger jag (mitt hjärta blöder) och befriar henne från det förbannade täcket långt innan vi kommit in.

Hon simmade duktigt

Det gick bra förutom ett litet missöde när hon ramlade ner – rätt ner i golvet. Det är typiskt, va, när man är på rehab, då passar man på att låta hunden skada sig lite lätt. Bara att hoppas att hon inte får några bestående men.

 

Det var en pärs

Vanna ser ut som ett AIK-fan.

sim1

Själva simningen var det minsta problemet. Problemet var att få henne i och ur bassängen. Där kunde jag inte dra någon fördel av att vi var två eftersom jag måste klara det själv i fortsättningen. Hon gick frivilligt upp till rampen men hon ville inte frivilligt gå i från rampen så jag tog tag i handtaget på flytvästen och försökte tvinga i henne med resultat att hon gjorde ännu mer motstånd – till slut fick vi ge upp och då kände jag paniken stiga, jag skulle alltså inte bara lyfta upp henne från golvet utan få henne över kanten också.

Till saken hör att jag sällan lyfter henne och nu var hon osamarbetsvillig och inte särskilt avslappnad efter kampen rampen (som inte blev bättre av att matte blev hysterisk och såg framför sig hur hon skulle få åka hem utan att ha fått i flatte) men med hjälp av magiska krafter fick jag ändå upp henne och kunde sänka ner henne i vattnet. Det kändes inte helt bra. Det är ju en hög kant och hunden är ingen liten fjant!

Nästa gång får jag skippa rampen helt och försöka få i henne direkt. Jag kanske skulle öva på att lyfta henne några gånger innan dess. Rakt upp i luften.

Problemet när hon ska upp ur bassängen är att jag måste fälla ner rampen, då måste jag både hålla i själva rampen och i själva repet (man kan inte göra antingen eller) medan Vanna är i en annan ände av bassängen – för annars riskerar hon ju att ta skada. Jag måste få iväg henne i ett hörn och sedan vara jävligt snabb så att hon bara kan gå upp. Varken husse eller jag gillade rampanordningen.

Det hade varit mycket bättre om man bara tryckt på en knapp eller nåt. Somliga har trappa. Och en ”stor, rymlig pool”. :/

Ytterligare ett problem är att hålla reda på tiden när ingen annan gör det. Jag får ta med en äggaklocka och ställa den. (Vad de tre minuterna per pass kändes långa!) Man kan inte ha klocka på sig. När Vanna vilar håller jag henne under frambenen och när jag fäller upp rampen måste jag ner med hela förbannade armen i vattnet – så det är nog att föredra att ha en t-shirt under den där fåniga kirurgrocken.

sim3

Simningen är jag nöjd med, hon var jätteduktig. Tyckte jag i alla fall.

När jag stretchade henne kändes hon helt lealös. 😉