Vilken show! Sommarshow

I söndags var vi nere i Lund och tittade på dans- och musikalgymnasiets sommarshow. Min brorsdotter går första året med dansinriktning. Showen var tre timmar lång och de spelar den två gånger i två dagar! Jag har sällan varit med om en så entusiastisk publik. Så var ju alla släkt och vänner också. 😉 Men det höll generellt väldigt hög nivå. Herregud så duktiga de var…

Nån sorts afrikansk dans

Eartha Kitt!

Ellinor är med i Agent 007

Baletten

Åh

En gång om året, minst, måste jag logga in på LKF för att inte förlora min plats i kön där jag stått sen 90-talets början. Jag var så himla smart, jag tänkte att jag kanske kommer tillbaka till Lund en vacker dag. Den vackra dagen har ännu inte kommit (och lär aldrig komma). Nu kollar jag vad det finns för lediga lägenheter och hittar den ena tvåan efter den andra. T.ex. i den stadsdel där min bror och hans familj tidigare bodde. Där skulle jag kunna få en tvåa för 4 859 kr, vilket bara är några hundralappar mer än jag betalar här. Hade jag haft ett jobb hade jag ju haft råd… Och då hade jag fått både altan och 14 kvadratmeter större lägenhet. Två rum och kök på våning 1!

”Bostadsområdet är bilfritt. I dess västra del finns en större grönyta med grillplats. Intill de marklägenheter som byggdes i Jägaren 2006 finns en större lekplats.
Nordväst om stadsdelen ligger Nöbbelövs mosse med ett rikt växt- och fågelliv.”

Paradiset, liksom. Och därmed bara en dröm.

För att få lägenhet i Lund måste man bo i Lund, de prioriterar lundabor. För att bo i Lund måste man ha ett jobb i Lund. Jag får inget jobb nånstans. :/ Ett jobb man trivs med och en lägenhet man trivs i, herregud, så (mycket) lycklig(are) jag hade varit!

‘Tis a consummation / Devoutly to be wished.

Strindberg hade rätt om den lilla hemlighetsfulla staden – har man en gång bott där släpper den aldrig taget om en. Det gör ont i hjärtat på mig ibland.

img_9288a

När jag var student hade jag en dikt av malmöiten Max Lundgren* på väggen:

Många studenter tar livet av sig på studentrummen
av ensamhet och förtvivlan.

En rullade in sig i en matta och sprängde sig till döds.

*Den går inte att hitta på nätet i skriftlig form, men den finns på Östen Warnerbrings skiva och heter ”Uppslagsord Lund”. Den ska också finnas i samlingen ”Dikter i Skåne” som Jacques Werup och Lasse Söderberg gett ut. Den börjar ”Som en fet, självbelåten prost är Lund” och slutar ”Staden saknar kanaler och vattendrag”.

Stackars Askungen

I helgen fick Vanna följa med till Skåne och hälsa på min bror och hans familj, det har hon inte gjort sedan julafton. De har en katt som gjorde stora ögon. Katten heter Lizzy. – My name is Lizzy. Thin Lizzy.

Tolvåringens arbetsplats – hon arbetar i lera 🙂

Sveriges enda sockerbruk ligger i Örtofta. På åkrarna odlas sockerbetor. Det upptäckte Vanna: en skånsk delikatess! Inte lika goda som äpplen och betydligt mer svårtuggade, men ändå.

Vanna tränar markering vid Örtofta slott.

Igår var vi i Lund. Det regnade. Jag skulle ”göra en sak”, dvs. gå på anställningsintervju. Här:

Det var sjuttio sökande och sju kallade så de övriga sex måste vara stolpskott och det lär de inte vara. Jag får inte det jobbet. Heller. Nära skjuter ingen hare osv. Jag känner mig som Askungen: ”Hon får aldrig sin klänning klar!”

Du och jag, Lund…

Vi som älskade varann så mycket

På hemvägen stannade vi i Långasand.