Morups Tånge

Matte och flatte har varit på Morups Tånge. Särskilt flatte. Hon intog stället med en även för henne osedvanlig energi.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är nånting med det öppna landskapet (det var inte för inte som Lundell fick inspiration till Öppna landskap just i de här krokarna) som gör henne vild av glädje.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Annonser

Mot fyren

En vacker dag såg jag en liten oansenlig annons i HN, att man påföljande dag kunde gå upp i fyren på Morups Tånge. Jag är lite förtjust i fyrar och extra förtjust i fyren på Morups Tånge, som jag aldrig varit uppe i. Jag lyckades övertala min mor. Det kostade 40 kr per skalle. Vi insåg inte att det skulle vara så många andra (varför inser man aldrig det?) som kommit på samma idé. Jag hade nämnt det för min bror med familj som tyvärr hade andra planer. Det var tur det. Kön stod helt stilla. Ur kön lösgjorde sig en figur som visade sig vara en gammal klasskamrat (som också har hund, en golden, sin andra). Under den timme hon och systersonen stått i kö hade den rört sig framåt tack vare att fem familjer gett upp. Vi lovade varandra att härda ut. Det blåste mycket kallt.

Vi stod i en och en halv timme innan vi fick komma in i ”värmen”, själva fyren, och vänta en kvart till. Endast tio personer fick vistas i fyren samtidigt, en förklaring till varför det gick så långsamt. När vi äntligen kom upp, den sista trappan var som en stege, blåste det så hårt och hemskt att vi knappt kom runt. Snacka om hårtork! Våra s.k. frisyrer –

Man kunde inte gå helt runt utan måste vända och gå tillbaka. Där stod gubben som hållit upp dörren och blockerade vägen. Vi fick inte gå ner. Vi höll på att frysa ihjäl (fruktansvärt kallt, sa jag ju) och kunde inte gå ner. Vilket öde. Strandsatta på en fyr, så att säga.

Min mor konverserade med gubben som sa att man kunde se Varbergs sjukhus (jag rös och frös ännu mer, både far och farfar har vårdats där och ingen av dem gick att rädda). Om vi hade vetat hur kallt det var däruppe hade vi inte ojat oss hälften så mycket därnere. Det var verkligen ogästvänligt. Efter en evighet ger gubben klartecken till att vi kan få gå ner (de måste ha haft ett invecklat system för att ingen skulle krocka i trappan). När min mor frågar: ”Får vi gå ner nu?” svarar gubben, som gjorde ett halvt vrickat intryck, helt gravallvarligt: ”Ja, andra ska upp. Det är synd, men så är det.” Han beklagade vårt öde – när det enda vi ville och det enda vi velat de senaste tio åren minuterna av våra liv var att få gå ner. Det är synd, men… så är det! *vek mig dubbel av skratt*

DSC_0014

DSC_0027

DSC_0051

DSC_0008

Lästips: Mot fyren av Virginia Woolf  (en av 1900-talets bästa romaner)

Nu och då; då och nu

Ulf Lundell hävdade en gång i en intervju med Radio Halland att han skrev Öppna landskap någonstans på vägen mellan Falkenberg och Glommen, dvs. här ungefär. Han brukar säga att det är Hallands nationalsång. (När han var liten tillbringade han några somrar i min barndomsstad.) Det finns en samisk version också.

Tyckte man inte att vintern var deprimerande tidigare så blev den det nu. Bara för att jag länkade till en annan årstid. Jämför stugan i fågelreservatet. Nu igenbommad.

img_61891 IMG_6186

Eller fyren

IMG_6400

Eller stengärdet

img_61661IMG_6429

Som jag har shoppat

Regel nr 1 är att köpa vinterkläder i slutet av vintersäsongen, inte i början. Då är man väl förberedd inför nästa (om det blir någon nästa, det vet bara Gud).

Följaktligen har jag handlat på rea. En styck Tenson vinterjacka, helt underbar. Den hade kostat 2000 och gick för halva priset (och jag fick 500 i födelsedagspresent!). Den är breathable och waterproof. Det kan vara denna.

Min täckjacka har tjänat ut så jag hittade en täckjacka för halva reapriset = 100 kr.

En vanlig mössa för halva priset (30 istället för 60) och en pilotmössa för halva priset (275 istället för 550 – det var lite dyrt ändå). Detta för de svinkalla, blåsiga dagarna när det känns som om man inte har mössa fast man har mössa. Jag kallar det pilotmössa för att det påminner mig om Hermann Göring och andra gamla flygare. De hade ju såna där öronlappar. (Eller inte, jag kanske blandar ihop det med något annat.) OBS! Jag ska bara ha den på hundpromenader! Vanna tyckte såklart att den var som gjord för att apporteras.

IMG_6170

Vad köpte jag mer? En bricka. En liten, liten bricka. Jag har länge saknat en sådan. Med Falkenbergsmotiv dessutom: Hwitans trädgård. Och två små hundar. När hemlängtan blir mig för svår… Jag längtar stenarne, som Heidenstam skrev, där barn jag lekt. Det gjorde man aldrig när man var ung! Ett tecken på att man blivit gammal.

IMG_6549

Jag är ju ett år äldre nu. Mamma gav mig ett armband.

IMG_5952

Även det med hundanknytning.