En mycket glad påsk

Jag hade en mycket glad påsk. På annandag påsk åt jag t.ex. amerikanska pannkakor. Det har jag aldrig gjort förut. På långfredagen åt jag svenska våfflor. Långfredagen var ju våffeldagen. Vi åt också laxpudding – det gör vi alltid på långfredagen. På påskdagens kväll åt vi lamm och spelade kinaschack. Jag blev tvåa (av fyra deltagande).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Helgen gick i njutningens tecken

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vanna vill ha laxpudding!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Månn’ ädlare att lida och fördraga…?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är inte banan, det är potatis

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Äten och dricken

20160327_181200

Påskkärringar

20160327_143148a

The real thing!

20160327_144134a

Det är inte potatis, det är banan

*oxascand*

När ångesten blir för svår. Inte för att jag vet om det har någon som helst effekt.

Det är pappas tabletter, jag antar att han fick dem för att det skulle lindra dödsångesten, nu tar jag dem för att lindra livsångesten: Ingenting som händer mig i livet mer kommer min far någonsin att få veta. Vad tjänar det då till. 

På påskafton när vi skulle skåla tänkte jag skåla för honom, men jag pallade inte att uttala det högt så jag skålade för mig själv med honom. I mitt eget huvud/hjärta.

Förra påsken hade han precis blivit sjuk. Men han var ännu ”frisk”.

Skål då, pappa. Prästen sa ju att vi inte skulle träffas igen. Vi skulle bara förenas med den levande guden. Han ville väl vara extra klar på den punkten så där på begravningen: vi ska inte tro att vi får träffa våra anhöriga igen, det är inte det det handlar om. Men det har jag heller aldrig trott, otroende som jag är. Döden är slutet, vad Bob Dylan än påstår.

Påsklov

Jag har påsklov.

Igår var jag på Gekås, idag har jag strandpromenerat och tränat inkallning med Vanna enligt modellen: jag kastar en boll, visslar och belönar med en annan. Har man en tennisboll och en smileyboll föredrar Vanna smileybollen, alltså använder jag den som belöning.

Först står jag framför henne när hon sitter kvar och kastar bollen åt höger eller vänster så att det inte ska bli för svårt, sen kastar jag bollen och låter henne springa efter. Första gången misslyckades hon, men alla de övriga gångerna kunde jag kalla in henne trots att hon sprang i full galopp efter bollen. Hon hade fattat galoppen!

Det var en variant på triangeln. Men vi måste träna mer i oväntade lägen. När jag visslade på stranden i ett halvskarpt läge tittade hon bara dumt på mig och jag fick upprepa visslingen. Hon kan vara allmänt oförstående inför signalen, men jag tror att det löser sig om jag börjar vissla mer på henne. Jag tror inte det handlar om att hon ”trotsar” – eller inte lyder. Hon måste bara tänka efter. Skulle jag komma nu?

Min 70-åriga mamma har ramlat och slagit sig och varit på sjukhuset i Halmstad och fått armen röntgad. Den är inte vacker. Ingenting var brutet men hon har en spricka som förhoppningsvis ska läka av sig själv. Hon sitter med armen i mitella. Man tänker: men du har ju en (1) hel arm (högerarmen dessutom) du kan använda? Ja, men… ta en enkel sak som att hyvla en ostskiva, hur gör man det när man inte kan hålla i osten? Tänkte inte på det! som Peter Dalle sa. Hon hade hemska smärtor natten till idag.

När hon ramlade – hon plockade björkris och slant i en slänt – hoppades hon såklart att ingen skulle ha sett henne, men ”en ung man” vevade ner rutan och frågade hur det gick. Vad gulligt, sa jag och ville ha fler detaljer. ”Ung man av utländsk härkomst, som man säger.” Det är ett utpräglat invandrarområde, jag bodde där i tio år och trivdes som fisken i vattnet trots att det har ett hemskt rykte. (Vilket är ganska typiskt: folk kan få de mest egendomliga föreställningar om sånt de saknar egen erfarenhet av.) Den unge mannen hade frågat om det var säkert att hon klarade sig.

En av min mors bästa egenskaper är inte bara att hon är icke-rasist utan att hon också opponerar sig när andra snackar skit om ”invandrare”. Jag har alltid beundrat henne för det – även om hon är lite felaktigt placerad på den politiska skalan i övrigt… IMHO