O, Sofiero!

Detta bildspel kräver JavaScript.

24 grader…

Annonser

Alla kungens fruar

Gamle kungen hade två fruar: prinsessan Margareta och drottning Louise.

”När Oscars och Sofias sonson prins Gustaf (VI) Adolf gifte sig med Margareta av Connaught 1905 fick det unga paret Sofiero i bröllopsgåva av kungen och drottningen. De anlände till Sofiero den 22 juli 1905.”

”Kronprinsessan Margareta kom från en trädgårdsintresserad familj, och inspirerad av den engelska Arts and Crafts-rörelsens trädgårdsideal skapade hon Sofieros nya trädgård.”

Margareta dog 1920 vid 38 års ålder. Paret hade då fem barn och väntade sitt sjätte… 1923 gifte Gustaf Adolf om sig med Louise – också hon från England. (Han var aldrig förtjust i sin mors preussiska disciplin och var till skillnad från sin far inte tyskvänlig under andra världskriget.) Båda äktenskapen var lyckliga och båda kvinnorna var fantastiskt begåvade. Margareta målade och fotograferade och utgav två böcker (”Vår trädgård på Sofiero” och ”Från blomsterträdgården”).

”Även kronprinsen hade ett stort intresse för trädgårdskonst, och på 1930-talet började han samla på rhododendron. Samlingen kom med tiden att omfatta nästan fem hundra olika sorter.”

Här med Louise på promenad vid murrabatten 1937:

Jag har alltid fascinerats av Louises utseende, men hennes person då? Hur fascinerande är inte den! Hon var osedvanligt radikal för sin tid och klass; man får nästan uppfattningen att hon inte var monarkist. Hon tyckte illa om att hyllas enbart i egenskap av drottning och skulle väl egentligen inte ha varit någon. När hon bodde på hotell i det hårt trafikerade London gick hon omkring med en lapp i handväskan på vilken det stod: ”I am the Queen of Sweden” – om olyckan skulle vara framme. Hon var en fullfjädrad feminist (”Kvinnorna äro fullt ut lika intelligenta som männen…”) och en stor beundrare av den svenska demokratin. Hatten av för Louise! Sveriges coolaste drottning någonsin. Och ägare av minst tre pekingeser.

Alla kungens hundar

I vår serie Alla kungens hundar har vi kommit till Gustaf VI Adolf, Sveriges dåvarande konung, född 1882, död 1973.

Jag har alltid haft en viss förkärlek för ”gamle kungen”. Mormor hade en bok om honom och pappa har berättat hur arkitekten som ritade vårt hus med stor emfas och tysk brytning uttalade ”Kungen, han kommer att dö” när nationen vakade över honom. Det var ingen vild gissning. Alla ska dö, även kungar, och denne kung var 90 år gammal, nästan lika gammal som sin far, Gustav V. Kungen, han dog.

Vi har alla sett hans unge sonson, nuvarande kungen, lämna sjukhuset i Helsingborg och möta blixtarna: Leve konungen!

Förra året var vi på Ulriksdal, som Gustaf Adolf och Louise moderniserade. Gustaf Adolf tyckte inte om Tullgarn, han uppskattade inte sina föräldrars smak, men Tullgarn är för en nutida besökare (ännu) roligare än Ulriksdal. Louise var född Mountbatten och kungens andra fru. Den första hustrun, mor till de fem barnen, dog tragiskt. (Det gjorde även deras äldste son, arvfursten.) Kungen gifte om sig med Louise och de levde i ett barnlöst äktenskap. Det var på den tiden det var en vanlig syn att se kungaparet gå som vanligt folk på Stockholms gator.

Min mor har träffat kungen, hon neg för honom som liten när han kom till de halländska skogarna. Alla barnen stod uppradade längs landsvägen när han vevade ner rutan och tog emot blommorna.

På den här underbara bilden sitter det strävsamma paret i trädgården på Sofiero med en av pekingeserna. (Det var dit jag skulle komma.)

”Hon reste också väldigt ofta med sina älskade hundar, tre pekingeser, i släptåg, vilket skapade en hel del problem var gång hon skulle genom tullen.”