Vanna ger svaren på frågorna ni inte ställer

”Hur många bajskorvar tror ni att jag har producerat idag? Svar: 16 st! 3 x 3 på första promenaden, 2 x 3 på andra promenaden och 1 x 1 på tredje promenaden. Räknar man med den korv jag producerade mitt i natten genom att väcka matten så är det 17 st.”

Hon väckte mig knappast, jag sov inte. Men klockan var nog tre och fulländade den nattens misslyckade försök att sova. Till mitt försvar ska sägas att jag denna gången reagerade föredömligt fort, jag tänkte inte ”Vanna är skendräktig” eller ”Vanna vill jävlas” utan ”Vanna har problem med magen” när hon tog min socka och ställde sig vid sängkanten och gnällde. För ovanlighetens skull var det ingen lös mage som spökade, det var det nya fodret som gav sig tillkänna i form av en extremt lång och ensam korv.

Till detta foders försvar ska sägas att det ger väldigt fasta – om än ofantligt många – korvar. Jag gillar verkligen fastheten. Vannas vanliga foder ger lite väl lös avföring för att vara i min smak. Så att säga.

Anledningen till att jag köpte detta vansinniga foder var att Johanna sa att hon bantat Elsa på det två gånger, trots att det bara är ett lightfoder (som bara brukar funka för att bibehålla vikt) och trots att det bara går att köpa i en vanlig zooaffär och inte hos veterinär och trots att det ”bara” kostar 499 kr. Johanna sa att Elsa gått på en svältdiet bestående av tre deciliter men att det var enligt säckens angivelser. Ej heller hade Elsa – trots denna svältdiet – klagat över hunger utan varit mätt och tillfreds. Vanna och Elsa väger lika mycket (idealvikten är 30 kg) men när jag mätte fick jag det till sex deciliter. Antingen har Johanna och jag olika mått eller så är det något annat fel. (Utländska foder mäter alltid i gram, jag vägde upp det i decilitermått på köksvågen.)

Undra för övrigt på att Elsa rasade i vikt när hon gick på tre deciliter om dagen. I normala fall får hon fem. Vanna får sex. Båda äter vanligt adultfoder, inte light. Vanna äter också färskfoder med jämna mellanrum.

När jag väl hade köpt säcken hade Vannas behov av bantning försvunnit, hon gick ner det lilla kilo hon gått upp ungefär lika fort. Men jag tänkte att det inte skadar att få ner henne några gram till. Johanna trodde att det innehöll mycket fibrer (mycket grönsaker och frukt) och det brukar ju dietfoder göra. Det ville inte expediten i hundaffären hålla med om. Nej, sa hon, det gör det inte, men de går ner i vikt ändå. Hon gav det till sina egna hundar och tyckte att bristen på fibrer var en stor fördel om man inte vill stå i knäna upp till bajs. Det är nackdelen med veterinärfodren; det som också är fördelen: fibrer ger mättnad men det ger också gigantiska bajshögar.

Nu undrar jag: Om det inte är fibrer som producerat Vannas sammanlagt 17 bajskorvar, vad är det då? Och vad annat gör en bajskorv så fast och fin?

Frågan är också: Hur kan typ 6 dl torrfoder ge upphov till typ 16 st bajskorvar?

Annonser

Hela äpplen

Vanna ba’: Ja! Det vill jag ha! Jag läser att ”ACANA Senior är laddad med hela 20 % frukt och grönsaker, inklusive Red Delicious-äpplen, Bartlett-päron, Butternutpumpa och Burbankpotatis”. Ingredienser:

Kycklingmjöl, ångkokt havre, benfri kyckling, hel potatis, ärtor, hela ägg, benfri flundra, kycklingfett, ärtfiber, soltorkad alfalfa, sillolja, hela äpplen, hela päron, sötpotatis, pumpa, Butternutpumpa, palsternacka, morötter, spenat, tranbär, blåbär, kelp, cikoriarot, enbär, angelikarot, ringblomma, sötfänkål, pepparmyntsblad, lavendel.

Vanna tror nu att om jag beställer detta foder kommer det att ligga hela Red Delicious-äpplen i säcken. Ingenting kunde vara felaktigare.

När det gäller torrfoderdjungeln har jag på sistone lärt mig något lika intressant som nedslående. De billiga lightfodren har låg proteinhalt, låg fetthalt och en hög andel kolhydrater. De dyra lightfodren har hög proteinhalt, halvlåg fetthalt och en låg andel kolhydrater. Med andra ord är det helt olika tänk. Jag misstänker att de dyra fodren, som Acana, är bättre på att hålla hundens vikt och bättre på att hålla hunden mätt.

Ett typexempel är Magnusson Meat & Biscuit – Light: 20% protein, 8% fett. (Eller Carrier Light: 19% protein, 8% fett.) Jämför Acana Light & Fit: 35% protein, 10% fett. (Eller Royal Canin Labrador Retriever Sterilised: 30% protein, 11% fett.)

”En studie publicerad i den amerikanska vetenskapliga tidskriften Journal of Nutrition visar att överviktiga hundar som får ett extra proteinrikt foder går ner ungefär lika mycket i vikt som hundar som äter ett mer traditionellt dietfoder med mycket fibrer. En viktig skillnad är dock att de hundar som åt högproteinkost förlorade mindre muskelmassa.”

Det finns en strikt rangordning mellan hundägare, från bäst till sämst, toppen till botten:

  1. De som barfar med kött och ben som de köpt hos närmsta slaktare
  2. De som barfar men mushar, alltså köper färdigproducerad barf
  3. De som ger färskfoder utan spannmål
  4. De som ger färskfoder med spannmål (*räcker upp handen*)
  5. De som ger dyrt torrfoder (*räcker upp handen*)
  6. De som ger billigt torrfoder (*räcker upp handen*)

Jag har gett Vanna Best in Show som är bland det billigaste man kan hitta. Just nu bantar hon och får det svindyra Royal Canin Satiety Support (förhoppningsvis har hon inte tappat några muskler, bara kilon). Satiety betyder mättnad. Det är oklart om Vanna är särskilt mätt. Det som är klart är att hon skiter mångdubbelt mer än vanligt. 

Hon får sex-sju deciliter om dagen och producerar tjugo-tjugofem korvar.

I normalfallet äter hon både färskfoder och torrfoder, mest färskfoder. Anledningen till att jag ger Vanna färskfoder med spannmål (Fodax) är att hon inte klarade av färskfoder utan spannmål (Vom og Hundemat). Nackdelen är att hon lägger på sig; Fodax enda variant för kastrater är full av fett. Jag ska byta till Bravo. Att dra ner på maten tills hon utfodras som om hon vore en dvärgretriever känns inte etiskt riktigt. Inte näringsmässigt heller.

Det bästa torrfodret

I en av retrievergrupperna på fb ställdes en fråga som lät ungefär så här: ”Vilket är det bästa torrfodret nuförtiden?” Efter att tio olika människor svarat tio olika saker undrade någon om hen blev något klokare. Då kom näste man:

”Kan ju öka på förvirringen ytterligare med att säga att här är vi troende i PurinaProPlan kyrkan.”

🙂 🙂 🙂

Vanna får bara två deciliter torrfoder om dagen, resten är färskfoder. (Hon får Best in Show-fodret som säljs på Willys för 209 kr säcken, det ska inte vara helt uselt.) Men jag är lite orolig för att hon ska gå upp i vikt med tanke på att jag tränat väldigt mycket med godis på sistone och då inte bara äpple. :/

Att dra ner på matransonen är svårt, tycker jag, när man redan har en hungrig hund.

Vi får väl se hur illa det är nästa gång jag väger henne. Jag känner naturligtvis på revbenen och jag känner naturligtvis revbenen, men jag vet av erfarenhet att man har en tendens att lura sig själv. Jag har 30 kg som riktlinje. Helst inte över, gärna under.

Smakgaranti – haha!

Expediten råkade nämna ordet ”smakgaranti” när jag skulle köpa det nya fodret. Jag avfärdade det med att det inte behövdes. Vanna äter alla torrfoder, bara det är torrfoder. All världens torrfoder äter hon. Men det kanske jag får äta upp? Det man uttalar högt, baserat på mångårig erfarenhet, brukar gå åt helvete. Om hon alltid, utan undantag, har gjort något och man säger det högt så ändrar hon ju sig. Alltså kommer hon att matvägra för första gången i sitt liv. (Då blir det omedelbart besök hos veterinär.)

IMG_4598 copy <— ilfart hit

För övrigt frågade jag Soya när jag precis fyllde på hennes torrfoder: ”Tar du någonsin en mus nuförtiden?” lite passivt-aggressivt sådär. Ju fler möss, desto mindre torrfoder!

Catastrophe

I köket möttes jag idag av tre skrik som fick blodet att isa sig i mina ådror. Det var Soya som försökte förklara för mig att elden var lös och om vi inte båda omedelbart satte oss i säkerhet skulle vi förgås i lågorna.

Jag fick en veritabel chock – tills jag förstod att ”elden är lös” bara betydde att maten var slut (och svältrisken överhängande). Soya kan inte tala om detta på ett stillsamt sätt. Hon skriker och skriker och skriker: Maten är slut, maten är slut, maten är slut!

Det hysteriska skrikandet – tänk att en liten katt kan ha så stora röstresurser – lät sig inte fångas på band, men hon fick sin mat iaf. Det var på tiden, kraxade hon.

Sant eller falskt

”Ugnsbakat foder är mer lättsmält och anses utgöra mindre risk för magomvridning. Alla andra foder i Sverige är extruderade. Magnusson är ensamma om ugnsbakat foder. Dr Larry Glickman, som forskat på magomvridning hos hundar vid Purdue University, skriver att magomvridningarna accelererade i samband med att fodertillverkare började övergå från bakat foder till extruderat foder.”

IMG_8671 copy

Då och då funderar jag på att överge Magnusson. Vetehatarna låter så övertygande när de argumenterar för att ris är bättre – medan rismotståndarna hävdar att ris är giftigt – men jag håller fortfarande fast vid det. Anne-Marie Hammarlund som sysslat mycket med att kurera magsjuka hundar anser att bakat fullkornsvete är utmärkt för känsliga hundmagar och betraktar vete som ”det bästa spannmålet”. (Hon är nog tämligen ensam om den uppfattningen bland självutnämnda experter idag.)

Vill man fördjupa sig i magomvridningens orsaker kan man läsa om en amerikansk studie här. 1991 hundar ingick.

Magomvrdning heter GDV (gastric dilatation volvulus) eller bloat (”gasackumulation” – to bloat – att svälla upp) på engelska. Risker för magomvridning är stigande ålder, nära släktingar som haft magomvridning, djup/smal bröstkorg, undervikt, mat endast en gång om dagen, ängslig/”lättupprörd” hund, upphöjd matskål och att hunden äter fort.

Det är efter dessa konstateranden som det blir komplicerat. Då kommer vad som INTE tycks ha någon inverkan på magomvridningsrisken.

Factors which did NOT appear to influence risk of bloat:

  1. Moistening food
  2. Exercise before or after mealtime
  3. Change of weather
  4. Stress
  5. Unrestricted access to water before or after mealtime

Med andra ord är det som anses vara den största faran (motion före och efter mat) inte alls någon fara – enligt den här studien.

Att man inte ser någon ökad risk där kan bero på att de flesta hundar inte får magomvridning då. De får magomvridning mitt i natten på tom mage!

Min egen hund fick det efter att hon tappat matlusten och bara ätit en halv portion – så jag antar att hon redan hade känningar.

Det där med stress är högt motsägelsefullt, jag tolkar ”fearful, easily upset dogs” (vilket ökar risken) som lättstressade hundar. Vad professorn menar är att det inte är den stressfyllda situationen i sig utan hur hundar reagerar på stress som avgör – en glad och rofylld hund klarar sig bättre. 

Innehåller torrfodret fett som en av de fyra första ingredienserna (Magnusson har ”vegetabilisk olja och fett 4%” som fjärde ingrediens) ökar risken med 160%. Blöter man upp torrfodret och det innehåller citronsyra ökar risken med så mycket som 300%. (”Moistening of dry food alone was not associated with GDV…”)

Syntetisk citronsyra E 330 är ett vanligt konserveringsmedel i torrfoder. Det kan finnas i råvaran utan att det deklareras – det står inte bland ingredienserna.

Citronsyra och askorbinsyra (C-vitamin) har för övrigt stora likheter.

I andra studier där Glickman är inblandad – för att göra det hela ännu mer förvirrande  – avråds man uttryckligen från att blöta upp torrfodret. Kanske för att eliminera risken med citronsyra eller för att man inte ser någon risk alls med att servera maten torr. (Uppgiften att man ska blöta upp fodret cirkulerar flitigt på nätet, även bland svenska veterinärer, man tycker att det är bättre att fodret sväller utanför magen än i magen. Men var finns de vetenskapliga undersökningarna?) Samt fortsätta undvika mat i samband med motion:

STUDY RECOMMENDATIONS

* Feed two or more meals a day
* Feed no more than one cup per 33 pounds of body weight per meal when feeding two
meals a day
* Feed an energy-dense diet, to reduce volume, but avoid a diet where a high amount of
calories are from fats.
* Feed a variety of different food types regularly. The inclusion of human foods in a
primarily dry dog food diet was associated with a 59 percent decreased risk of GDV
while inclusion of canned pet foods was associated with a 28 percent decreased risk
* When feeding dry food, also include foods with sufficient amounts of meats and meat
meals, for example: beef, lamb, poultry, and fish.
* Feed a food with larger particles, and include larger pieces of meat to the diet.
Avoid moistening dry foods
• If your dog eats rapidly, find ways to try to reduce his speed of eating
* Avoid raising the food bowl – place it at ground level
* Try to minimize stress for your dog. Stressful events have been reported to be
precipitating factors in GDV occurrence.
Restrict vigorous exercise one hour before and two hours after meals.

Det förklaras så:

It is often recommended that limiting exercise and water before and after eating will decrease the risk of bloat. However, in one of the Purdue studies, while exercise or excessive water consumption around meal time initially seemed to affect likelihood of GDV, when other factors were taken into account, such as having a close relative with a history of GDV, in a “multivariate model,” these factors were no longer associated with an increased risk of bloat.

Jag litar inte riktigt på den slutsatsen. Jag kommer att fortsätta låta hundarna vila före och efter mat. För säkerhets skull.

In addition, in univariate analysises, many of the recommendations commonly made to prevent GDV, such as raising the  food bowl, moistening dry food prior to feeding, and restricting water intake before and after feeding, were associated with a significantly increased risk of GDV.

Man ska inte höja matskålen, man ska inte blöta upp fodret, man ska inte begränsa vattenintaget.

Även om resultaten är delvis motstridiga så är det entydigt att portionerna ska vara små. (Servera inte jättehunden en enda jätteportion om dagen!) Det verkar dock som om torrfodret är boven i dramat och att man minskar risken för magomvridning drastiskt om man ger färskfoder, burkmat, rått kött/råa ben eller ”människomat”. Vi är tillbaka där vi började – i konstaterandet att (åtminstone extruderat) torrfoder inte är bra:

During the past 30 years there has been a 1,500 percent increase in the incidence of bloat, and this has coincided with the increased feeding of dry dog foods. There is a much lower incidence of bloat in susceptible breeds in Australia and New Zealand. Feeding practices in these countries have been found to be less dependent on dry foods.

Flatcoated retriever står av någon anledning inte med på listan över Breeds At Greatest Risk. Däremot chesapeake, golden och labrador. De glömde curly.

IMG_8761

En amerikansk cup motsvarar ca 2,5 dl, 33 pounds = ca 15 kg. Vanna som väger upp mot 30 kg skulle kunna käka 5 dl per gång (10 dl per dag).

Magomvridning

Detta är ett mycket otäckt ämne. Inka fick magomvridning hemma på föräldrarnas gräsmatta, hon hade avbrutit sig mitt i måltiden och började senare hulka på ett konstigt sätt, som om hon skulle spy utan att få upp något. Det var självklart helg och det var självklart jour och det dröjde självklart innan vi fick komma in, trots att tillståndet är livshotande. När vi lämnat henne hos den unge veterinären och sagt till honom att vi ville operera, vi bedömde att hon var i tillräckligt god vigör, och är på väg därifrån i bil, klockan är då efter åtta på kvällen och det är annandag påsk, ringer han upp och börjar prata om kostnaden, det kan bli rätt dyrt på äldre hundar. Hur mycket är vi beredda att betala? Djursjukhuset stänger sin telefon klockan nio och vi måste höra av oss innan dess. Jag ska alltså försöka hitta mitt försäkringsbrev och försöka få information om hur mycket pengar jag har kvar att utnyttja på en tioårig hund. Det låter sig inte riktigt göras och när jag ringer djursjukhuset har de redan stängt av telefonen. Så Inka opereras. Det går på 25 000 och jag får stå för nästan halva kostnaden själv.

Med tanke på att Inka bara levde ett halvår till kan man tycka att det var en dyr operation, också med tanke på hur svag hon blev i bakbenen (vilket inte hindrade henne från att galoppera, hon galopperade tills hon blev dödssjuk.) Men vi tyckte ändå att hon var glad sitt sista halvår. När hon drabbades av cancer gick det fort.

Man kan betala sin försäkring troget i alla år men när det väl gäller är den inte mycket värd – inte när hunden passerat sina bästa är.

Det som skrämmer mig mest när jag läser om magomvridning nu är att det står att man ska hindra hunden från att dricka mycket vatten på en gång, det har jag haft i  bakhuvudet men struntat i. Vanna dricker mycket och sällan, aldrig ofta och lite. Jag borde med andra ord begränsa hennes vattenintag. Låta vattnet ta slut i skålen och erbjuda henne nytt vatten om en stund igen. Man får heller inte låta hunden häva i sig mängder av vatten i nära anslutning till motion. Att de inte får äta mat före och efter motionering vet väl alla, det är liksom grundregeln nr 1 i magomvridningskursen. Men vatten? Det är lätt att glömma och förbise.

Sen vet ju jag av egen bitter erfarenhet att hundar får magomvridning vad man än gör om det är så att de ska få det. Inka fick uppblött torrfoder två gånger om dagen, det var inga större portioner. Hon fick det inte i anslutning till motion. Det var en vanlig dag, en som alla andra. Jag kan inte tänka mig att det hade någon avgörande betydelse att hon inte fick maten i tre omgångar, men det är ett annat råd, särskilt på äldre hundar som löper större risk: fördela maten på tre-fyra omgångar, precis som när hunden var valp.

Uppblött foder anses bättre än torrt. Teorin är att fodret sväller i buken och bidrar till magomvridningen. (Motsatsen hävdas också: ”En studie på Purdue University i USA visade förhöjd risk om hunden ——— äter uppblött torrfoder som innehåller citronsyra, vilket de flesta torrfoder gör.”) Själv tar jag inte så allvarligt på det, jag kör både torrt och uppblött – fast mest uppblött. (Alla nämner portionernas storlek, få nämner fodrets konsistens.) Jag inbillar mig att hunden med modernt torrfoder får så små portioner att det inte borde vara någon fara. Vanna får fem-sex deciliter torrfoder om dagen.

Nu får hon färskfoder istället varannan dag, det är väl bra det då.

Nej, det är en ryslig och förfärlig sjukdom där hunden alltid riskerar att dö. Jag vet inte hur drabbade retrieverraserna egentligen är, jag kan tänka mig att Inka var mer utsatt än Vanna, givet hennes kroppskonstitution (större hund, djupare bröstkorg). Inka var ca 70 centimeter hög.

Det är bara att hoppas att man slipper uppleva det igen.

inka

För övrigt fick en av mina kusiner tarmvred häromdagen, det är nog människans (och hästens) motsvarighet. Han var extremt dålig, så dålig att barnen fick ringa mamma som fick ringa ambulans, han opererades akut när han kom in. Där säger de att långa och smala människor drabbas mest – tur att man inte är överdrivet lång och smal då (1,73 lång, hyfsat smal). Men både Simon och jag har lågt blodtryck och är såna som lätt blir yra och kan tuppa av (även om jag bara brukar tuppa av när jag blir fobisk). Jaja.