Snöö på Nääs

Lite iaf. Inte så vackert som förra året.

Om inte snön kommer till Vanna…

…får Vanna komma till snön.

Båtarna väntar på bättre tider

Jag gick med pipan i högsta hugg om Piaf och Delfi skulle dyka upp (vilket de hotat med). Vanna är fortfarande skendräktig och sticker fortfarande till andra hundar.

En millimeter snö

Vid halvtvåtiden i natt gjorde Vanna ett patetiskt försök att gnugga ansiktet i det millimeterhöga täcke som lagt sig på trottoaren. Stackars hund! Behöva åka till Åkulla för att få lite åka, dvs. konstsnö.

Denna snölösa vinter går till historien som den sämsta någonsin.

Jag ♥ Hjärtared

Vad ska man med Norrland till när det räcker att åka till Hallands inland? Vanna och jag körde till Ullared för att förena nytta (Gekås) med nöje (skogspromenad). I Ullared börjar det verkliga granskogsbältet. Jag bodde där med Inka en gång.

I Halland finns både lövskog och barrskog. Det är ungefär i Halland som gränsen mellan barrskog och lövskog går. Här finns stora bokskogar i söder och väster och stora barrskogar i öster och norr.

Vi gick i Hjärtared som ligger precis utanför Ullared. Övre och Yttre Hjärtared.

20170114_135847

Hjärtaredssjön ♥

20170114_151248

Det är ändlösa skogsvägar, de flesta mossbelupna. Det bästa enligt Vanna var att hon fick gnugga kinderna i snö. I min barndom var det ”alltid” snö i Okome som bara ligger någon mil från Ullared. Det var då det. Nu får man vara glad om man hittar nån.

Jag råkade en gång kalla Okome för årrabygden varpå min mor tillrättavisade mig: ”Okome är inte årrabygden.” Det är inte tillräckligt ociviliserat. Det ska ligga längre in/bort och vara ännu mer skog. Typ Drängsered. Eller Källsjö som alltid låtit vackert i mina öron för att jag förknippar det med farfar, han föddes där. Årrabygden är en omskrivning för skogsbygden, dvs. granskogsområdet.

-15,8

Det var nog rekord för Vanna och mig. Det har varit kallare på nätterna men på helgerna går vi aldrig ut förrän efter elva/tolv (det  är det helgerna är till för: sova bort förmiddagarna) och på vardagsmornarna sällan före åtta.

När jag såg hur många brödlimpor och brödskivor de slängt ut på marken nu funderade jag på om man ändå kunde kontakta hyresvärden och använda sig av råttargumentet; en liten lapp i brevlådorna där de deklarerar att det är oönskat skulle kanske göra susen.

20160119_161241

En hyresgäst i Majorna fick en råtta i toaletten härförleden.

Ikväll gnistrade snön

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I morse tänkte jag att jag inte behöver några långkalsipper, det var bara sju minus. Men efter att ha varit ute med Vanna en halvtimme kändes det lite kallt och jag tog på mig dem när jag gick till jobbet. Då märkte jag att det var vansinnigt halt under snön på gångvägen (som går nerför, jag bor på en höjd). Det är nog mindre halt på gräsmattan, tänkte jag, men det var det inte. Jag hamnade i framstupa sidoläge. Dock bättre än att sätta sig på arslet. Eller ligga på rygg som en skalbagge.

Jag tog på mig underställströjan också; för några år sen när det var kallt i Göteborg gick jag verkligen in för att rusta mig för vintern, jag har allting.

När Vanna och jag promenerade efter jobbet var icebugsen på men lik förbannat slant jag till ibland så istället för att gå tillbaka längs Säveån tog vi trottoarerna.

Det är sorgligt att tänka på att snön kommer att försvinna. ”Ända från Skåne upp till Dalälven kommer vintrarna om 50-75 år i princip att vara gröna.” Å andra sidan är man ju död då. Inte ens i norra Norrland blir det som förr. Allt är klimatförändringarnas – dvs. vårt eget – fel. Som Hasse & Tage sjöng: Man hoppas att barna / ändå får ett glas öl. Jag drack öl till de egengjorda hamburgarna idag.