Plötsligt händer det!

Jag satt och tittade lite förstrött på Mister Olivers fredagstricks där han bl.a. gick på fötterna. Typiskt, tänkte jag, de går inte bara framåt, de går bakåt också! Sen tittade jag närmare på fötterna: tårna pekade uppåt. Aha…

Nu får vi bruka allvara, sa jag till Vanna som farmor brukade säga till sina gossar små och blå (tre söner). Bruka nu allvara! Jag tog fram korven och så ställde vi oss i hallen och Vanna lyckades placera båda tassarna på mina fötter och vi började gå. Vi gick – och vi gick – och vi gick. Vi gick hela hallen!

Bara för att upptäcka att jag inte tryckt tillräckligt hårt på inspelningsknappen. 😦 När vi sedan skulle göra om det (tio gånger) gick det aldrig lika bra. Men nu jävlar är vi på väg!