Det ingick inte i mina planer att vara separerad från Vanna tre veckor i sommar, men vad gör man när man blir bjuden på en fucking resa? Tack, men nej tack?
Nu hoppas jag att min välgörare ska skriva in mig i sitt testamente också…
Jag har hela tiden sagt att jag inte tror på det förrän vi sitter på planet. Det är meningen att vi ska sitta på planet på söndag – om vi inte exploderar redan på Kastrup.
Vi ska besöka inte bara en utan två länder! Ni kan aldrig gissa vilka. 😉
Jag har packat Vannas kappsäck: den består av fetvadd, bomull, första hjälpen, Rimadyl (om hon drabbas av häftig och oväntad smärta), öronrens och ögondroppar, schampo (om hon rullar sig i kadaver), gummiborste, Bravecto och försäkringspapper.
Vid huggormsbett är Micke informerad om att de ska gå lugnt och sansat till bilen (alternativet är att bära henne) och åka i ilfart till närmsta veterinär.
Därmed går denna blogg i graven.
Jag kan inte längre ladda upp bilder, jag trodde att jag skulle kunna lösa det genom att rensa gamla men det blir för besvärligt. När/om vi kommer tillbaka länkar jag till ny adress.
Vovven Vanna - Flatcoated Retriever 
Tråkiga nyheter men dock sanna. Även om jag inte tittar in så ofta så är det alltid med intresse jag läser om era förehavanden.
Kom ihåg Pierre de Coubertins ord:
Det viktiga med de olympiska spelen är inte att vinna utan att deltaga, ty det väsentliga … är inte att segra utan att kämpa väl.”
Kram & ha de gott på dina resor samt att din sommar blir skön//
Gänget på ön