Inlärd hjälplöshet

Seligman och Maier (1967) fann att hundar som i en första träningsfas utsattes för elchocker, som varken gick att undvika eller fly från, senare i en annan situation inte klarade av att undkomma elström trots att möjligheter fanns. Denna effekt kom att benämnas ”learned helplessness” eller på svenska ”inlärd hjälplöshet”. Man har senare dokumenterat samma effekt hos andra djurarter som katt, olika fiskarter, möss, råttor och människor (Gray, 1971). Den vanligaste förklaringen till fenomenet är att individen i den första fasen, då obehaget inte kan undvikas, lär sig att situationen inte går att påverka, detta oavsett vilka beteenden som används. I den andra fasen, då situationen går att påverka, är individen långsam att upptäcka detta faktum och har svårt att lära sig om det nya förhållandet (Seligman, 1975).

Inlärning hos tamhund

Seligmans hundexperiment är ett av de mest kända psykologiska experimenten. Applicerar man detta på människor kan man tänka sig att om man som barn utvecklar en känsla av att vara helt hjälplös (ingen kan hjälpa en och man kan inte hjälpa sig själv) kommer man att tro att man är det också som vuxen. Förhållandena har ändrats men uppfattningen är densamma; ungefär som att frysa vare sig det är varmt eller kallt.

Annonser

Bajslukten

T.o.m. jag kände bajslukten i hallen nu. (Efter år av allergier har jag inte mycket till luktsinne kvar.) En sån som jag ska aldrig stoppa bajspåsen i fickan – jag måste hålla den i handen – och tänka att jag ska slänga den ”sen”. I min perverterade hjärna (min hjärndöda hjärna) finns inget ”sen”. Jag lever i nuet. Precis som gravt senila brukar göra.

Eftersom vi precis hade kommit in orkade jag inte gå nerför trapporna, ut genom porten och ända bort till papperskorgen, så jag öppnade bara vardagsrumsfönstret och slängde ner den på gräsmattan. Jag tänkte att jag tar det imorgon.

Hur höga är de oddsen?

”Imorgon.” Det finns inget imorgon. Det finns bara idag.

Vaktmästaren kommer att se den och tänka på vilka som har hund i min uppgång = bara jag. Skulden kommer att hamna på mig, vare sig jag är skyldig eller ej. Nu är jag ju skyldig, men vad har det med saken att göra? 😉 (Som Göring i Nürnberg: Nicht schuldig.) Till mitt försvar är bajspåsen komposterbar och kommer att ruttna bort av sig själv om den blir liggande.

Apropå Göring har Kvibergs kyrkogård detta monument över de fallna och stupade tyska soldaterna i tredje rikets tjänst:

Blues för Göteborg

Skål för den staden! Skål Göteborg!
Där kan man vandra ostörd på både gator och torg!

Hemma

07.58 går tåget – nå, äntligen.
Inget större fel på Götet, egentligen.
Bor man här länge så blir man kanske van,
noterar jag tacksamt och far mot stan.

Cornelis Vreeswijk