…från bilen till lägenheten och upptäckt min svaghet.
För övrigt har jag tagit bort Soyas skål. Om två veckor ska jag till Fbg, då ska jag ropa på henne igen. Det är fortfarande milt ute.
Jag har ännu inte annonserat i HN, det känns som bortkastade pengar. Vem skulle ha lagt märke till en svartvit katt? Världen är full av svartvita katter. Låt vara att Soya var/är den finaste av dem allihop. Ingen är/var som hon.
Först sov Cecilia, en gammal vän, här fem nätter i veckan. Det var efter att hon fått jobb i Gbg och veckopendlade från Växjö och inte hade någonstans att ta vägen. Hon fick ta bäddsoffan. Vi delade på hyran. Det var strålande – ekonomiska – tider. Sen sålde de radhuset i Växjö, Bengt sålde sin bostadsrätt i Stockholm och de köpte lägenhet på Guldheden. Hon har det bra hon.
En gång när jag skulle på en äcklig lunch-till-lunch-grej fick hon ta hand om hund; det gjorde hon med den äran. Mitt i natten vacknade hon av att Vanna stod med en sko i käften och viftade på svansen vid hennes huvudkudde.
Nu sover min bror i bäddsoffan två nätter i veckan. Han anländer måndag eller tisdag morgon och stannar tre dagar. Det ger mig ett litet ekonomiskt tillskott, som jag så väl behöver. Jag är helt enkelt beroende av att ha någon som sover på min soffa. Det är en mycket populär soffa. Fantastiskt! som Cecilia sa: Bäddsoffan blev en investering!
Nu får du flytta dig Vanna
Min bror ska gå och lägga sig
sa jag till Vanna och snyftade lite i pälsen.
Hon log, ity hon såg fram emot sitt torrfoder. Vanna äter inte middag. Hon äter bara frukost och kvällsmat. Eller så äter hon frukost och middag, men ingen lunch. I mina proletära kretsar sa vi middag om det man äter mitt på dagen. There was no such thing as a (free) lunch på 70-talet.
Matte är synnerligen ledsen, men hon kan inte förmå sig att gråta ordentligt, det kommer bara enstaka tårar. Vanna är glad. Tack och lov.
Mitt liv är förspillt. Åtminstone mitt yrkesliv. Jag är slut som artist.
När jag jobbade på hunddagis hade jag en älsklingshund vid namn Morris.
Ibland tog taxen och flickvännen Ophelia hans säng (hon ligger under filten).
Han fick då ta hennes.
Ophelia hade egenheten att alltid dra täcket över huvudet.
Några år efteråt stod både Morris och Ophelia bundna utanför ICA och jag gick fram och hälsade. Han visade inga tecken på att känna igen mig.
Detta är den årstid då man antingen fryser eller är för varm.
Ge m*g ett a**at j*bb.
Jag önskar mig
– ett par nya glasögon
– en digital systemkamera
– en resa till Rom
Vanna önskar sig
– ett äppelträd
– en sjötomt
– en klövjeväska
”Jag har tröstat mig så gott det går med materiella grejer”, som Allan Edwall sa,
”för vad kan en mänska ta sig till i sorgens ögonblick…?”
Själv äter jag smågodis.
Idag hade jag mina föräldrar och min 46-årige pojkvän på besök. (Igår hade jag min farbror och hans jag vet inte hur gamla flickvän.) De skulle hjälpa mig byta till dubbdäck på cykeln, sätta upp lampan i hallen och slipa trösklar m.m.
Nu måste jag cykla hela vintern. 😦
Vanna var som vanligt behjälplig med måttband och annat.
Mamma: ”Hon kan bryta benet.”
Jag: ”Hon bryter inte benet.”
Kvibergs [nedlagda] regemente
Gustaf VI Adolf och Gustaf V var här
Carl XVI Gust(a)f och Oscar II var här
Imorgon är det måndag igen. *suckar djupt*
Vovven Vanna - Flatcoated Retriever 
