Har släpat 19 kg hundmat…

…från bilen till lägenheten och upptäckt min svaghet.

För övrigt har jag tagit bort Soyas skål. Om två veckor ska jag till Fbg, då ska jag ropa på henne igen. Det är fortfarande milt ute.

Jag har ännu inte annonserat i HN, det känns som bortkastade pengar. Vem skulle ha lagt märke till en svartvit katt? Världen är full av svartvita katter. Låt vara att Soya var/är den finaste av dem allihop. Ingen är/var som hon.

Annonser

Bäddsoffan

Först sov Cecilia, en gammal vän, här fem nätter i veckan. Det var efter att hon fått jobb i Gbg och veckopendlade från Växjö och inte hade någonstans att ta vägen. Hon fick ta bäddsoffan. Vi delade på hyran. Det var strålande – ekonomiska – tider. Sen sålde de radhuset i Växjö, Bengt sålde sin bostadsrätt i Stockholm och de köpte lägenhet på Guldheden. Hon har det bra hon.

En gång när jag skulle på en äcklig lunch-till-lunch-grej fick hon ta hand om hund; det gjorde hon med den äran. Mitt i natten vacknade hon av att Vanna stod med en sko i käften och viftade på svansen vid hennes huvudkudde.

Nu sover min bror i bäddsoffan två nätter i veckan. Han anländer måndag eller tisdag morgon och stannar tre dagar. Det ger mig ett litet ekonomiskt tillskott, som jag så väl behöver. Jag är helt enkelt beroende av att ha någon som sover på min soffa. Det är en mycket populär soffa. Fantastiskt! som Cecilia sa: Bäddsoffan blev en investering!

Nu får du flytta dig Vanna

Min bror ska gå och lägga sig

Matte är så ledsen,

sa jag till Vanna och snyftade lite i pälsen.

Hon log, ity hon såg fram emot sitt torrfoder. Vanna äter inte middag. Hon äter bara frukost och kvällsmat. Eller så äter hon frukost och middag, men ingen lunch. I mina proletära kretsar sa vi middag om det man äter mitt på dagen. There was no such thing as a (free) lunch på 70-talet.

Matte är synnerligen ledsen, men hon kan inte förmå sig att gråta ordentligt, det kommer bara enstaka tårar. Vanna är glad. Tack och lov.

Mitt liv är förspillt. Åtminstone mitt yrkesliv. Jag är slut som artist.

Morris

När jag jobbade på hunddagis hade jag en älsklingshund vid namn Morris.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA 

Ibland tog taxen och flickvännen Ophelia hans säng (hon ligger under filten).


Han fick då ta hennes.

Ophelia hade egenheten att alltid dra täcket över huvudet.

Några år efteråt stod både Morris och Ophelia bundna utanför ICA och jag gick fram och hälsade. Han visade inga tecken på att känna igen mig.