Olyckliga i alla sina dagar

I’ve got what my mother’s got — however bloody you’re feeling you can put on the most amazing show of happiness.

Det är prinsessan Diana som säger detta i ”The Secret Tapes”. Hon pratar om sig själv som om hon är hos psykologen. I själva verket talar hon med sin talpedagog.

Diana kunde relatera till andra människors lidande för att hon lidit själv. Inte bara genom sitt kärlekslösa äktenskap. Det var på något sätt en naturlig följd av hennes egen barndom. ”My parents… they never said they loved me.” – So you never knew that anyway? ”No, no. No idea. There was no… there was always a kiss there [pekar på ena kinden]. There was no hugs or anything like that.” (Princess Diana Revealed)

parkhouse1

Park House, Sandringham (Dianas första barndomshem)

De grälade så mycket att en av hennes äldre systrar brukade skruva upp volymen på sin stereo för att slippa höra dem. Diana var bara sex år när de separerade och tog skilsmässan hårt.

800px-Althorp_House

Althorp (Dianas andra barndomshem)

Lady Diana Spencer gifte sig med prins Charles i juli 1981 inför 750 miljoner TV-tittare. Samma sommar var hela familjen i London på vår första utlandsresa någonsin (Danmark räknas inte). Mamma hade sparat och sparat och sparat. Även om jag inte var så gammal var det en av de mest intensiva veckorna i mitt liv och jag vet inte hur många smaklösa souvenirer med brudparet vi släpade hem; från väggtallrikar till glasunderlägg.

Jag skrattar så jag gråter när jag tänker på denna komiska tragedi. Inte ens Shakespeare hade kunnat fantisera ihop något mer dråpligt. Hur alla inbillade sig att de var lyckliga, hur alla fullständigt drogs in i en kollektiv psykos och hur vartenda skyltfönster i London visade deras ansikten – trots att det borde stått klart för en imbecill att något var fel när Charles i förlovningsintervjun kläcker ur sig: ”Whatever in love means.” Kejsaren var naken, men ingen ville se det, ingen vågade.

Det ska t.o.m. ha varit så illa att han använt uttrycket förut. Den unga och naiva Diana: ”I love you so much.” Den äldre och cyniske Charles: ”Whatever love means.” Han fann sig i ett läge där han varken kunde säga att han älskade henne eller inte älskade henne. Skulle han säga att han älskade henne skulle han tappa sin självrespekt och skulle han säga att han inte älskade henne skulle han aldrig bli gift.

I Dianas värld förlovade man och gifte sig inte om man inte gjorde det av kärlek – därför antog hon i det längsta att det var kärlek, hur många tecken som än talade emot. Vad ska en nittonårig flicka tro? Varför visade han sådant intresse för henne och samtidigt sådant ointresse? Varför ville han gifta sig med henne om han inte var förälskad? Han måste vara förälskad, annars skulle han inte…

Vid 32 års ålder verkade Charles inkapabel att träffa någon som han kunde känna något annat än vag sympati för. Det enda han ville var att hitta en uthärdlig fru, en fru som kunde stå vid hans sida och se söt ut och uppföra sig ordentligt.

Sen hade han alltid Camilla Parker Bowles, som Diana hade hört honom säga ”I will always love you” till i telefon. Det var några veckor före bröllopet.

På Dianas fråga fem år in i äktenskapet: ”Why is this lady around?” svarade Charles: ”Well, I refuse to be the only Prince of Wales who never had a mistress.” (Vår egen kung kunde ha svarat något liknande om Silvia hade frågat. Precis som Charles hade sin Camilla hade Carl Gustaf sin!) Det sorgliga var att Diana fortfarande var svartsjuk.

19810729-informal-_2324213c

Träbocken med sitt unga byte

När det är fyra dagar kvar bryter bruden in spe ihop offentligt och måste gråtande föras bort från den polomatch som hennes fästman (hästman) utkämpar.

Både Charles och Diana ville ställa in bröllopet och drabbades av panik på varsitt håll. Charles för att Diana inte var den lättsamma country girl han hade trott utan redan visade tecken på att vara en betydligt mer komplicerad typ och Diana på grund av Camilla. Hon skrattade först när Charles friade, hon trodde inte han menade allvar. De hade bara dejtat ett halvår innan de gifte sig och vad jag förstår inte tillbringat en enda natt ihop. 

Två dagar före bröllopet gick Diana till sina systrar och sa att hon inte kunde genomföra det. Systrarna sa att det var för sent att ångra sig, ”ditt ansikte finns på kökshanddukarna”. De offrade henne eller tyckte att hon kunde offra sig själv. Din lycka är ingenting mot nationens anseende. Som drottning Victoria enligt skrönan uppmanade sin dotter: Blunda och tänk på Imperiet (under sexualakten). 

Det var två ensamma människor som gifte sig med varann, men Diana var ensammast. Längs altargången kände hon sig som ett lamm på väg till slakt:

…it was so grown up — and here was Diana, a kindergarten teacher. I mean, the whole thing was ridiculous.

Väl framme vid altaret försöker hon intala sig att han kommer att släppa Camilla nu och bli lika förälskad i henne som hon obegripligt nog var i honom och ta hand om henne och all sån skit:

Well, was I wrong on that assumption.

Charles kunde inte ta hand om (look after) någon, allraminst Diana. Han var främmande för hela hennes person, en sån besvärlig varelse! Bulimin slog ut i full blom. Jag läste en gång att hon efter långvarig utveckling gjort stora framsteg: ”Nu spydde hon bara tre gånger i veckan.” Istället för att bli orolig, vilket han hade blivit om han hade brytt sig om henne på riktigt, blev Charles motsatsen. Han signalerade att hon var sjåpig. Till slut slängde hon sig utför trapporna och skar sig i handlederna. Den kungliga familjen saknade förmåga att handskas med sådana djur.

Om de inte hade haft så förbannat bråttom mellan förlovning och giftermål håller jag det inte för uteslutet att det hade spruckit inífrån, det hade vittrat sönder – hur skandalöst det än hade varit. Hade inte pressen jagat Diana så fort de förstod att hon var tronföljarens nya flickvän hade hon kanske kunnat använda sitt förnuft istället för att motvilligt låta sig smickras av uppmärksamheten. Och hade inte alla tyckt att det var en utmärkt affär. Och hade hon inte knuffats i fel riktning. Och hade hon inte varit så oerfaren. Etc etc etc.

I sitt berömda begravningstal över Diana konstaterar brodern att hon förblev ”a very insecure person at heart”. Men det var just denna litenhet som gjorde henne stor. Den 31 augusti var det nitton år sen hon dog.

Today is our chance to say thank you for the way you brightened our lives, even though God granted you but half a life. We will all feel cheated always that you were taken from us so young and yet we must learn to be grateful that you came along at all.

Consuelo

Guiden nämnde pliktskyldigt det misslyckade äktenskapet mellan dollarprinsessan Consuelo Vanderbilt och den 9:e hertigen av Marlborough när vi stod i salongen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

De brukade sitta i varsin ände av det stora bordet med den där silvergrejen (till vänster i bild) på mitten – Consuelo var glad om hon slapp se sin man och han var lika glad om han slapp se henne. De grälade inte men hade ingenting gemensamt. Ingen av dem ville gifta sig med den andre, båda hade sina känslor på annat håll, så varför  gjorde de det då? Jo, för att Consuelo, född och uppvuxen i USA, hade pengar men ingen ställning och hertigen hade ställningen men inte pengarna. Den brittiska aristokratin var vid förra sekelskiftet i desperat behov av kapital. Om inte Consuelo hade dykt upp som en räddande ängel hade Blenheim förfallit. Vi talar 2,5 miljoner dollar = 67,7 miljoner dollar i dagens värde! (2015)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hela den olyckliga familjen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Consuelos mor var tyrann och fixerad vid att dottern skulle gifta sig adligt. Consuelo som bara var arton år vägrade äktenskapet. Hon försökte rymma – då blev hon inlåst. Först när modern spelade dödssjuk gav hon efter. Lagom till bröllopet tillfrisknade modern och Consuelo grät bakom brudslöjan. The Marlboroughs gifte sig 1895, separerade 1906, skilde sig 1921 och fick äktenskapet annullerat 1926. Båda gifte om sig.

Consuelo_Vanderbilt_mit_Winston_Churchill

Consuelo var beundrad för sin stora skönhet. När hon gifte in sig i den Churchillska familjen blev hon vän med Winston. Här är de på Blenheim 1902.

Brittiska hundar

Jag har för vana att fota hundar när jag är utomlands. Den här gången blev det inga levande. Men det blev några andra filurer. Jag längtade hem till Vanna!

Det visade sig att hon varit i goda händer. Det kan man aldrig veta förrän efteråt. 😉 Allmäntillståndet var gott. Tänderna vita. Pälsen mjuk(are än någonsin). Hon badade i Björkasjö samma dag som jag gick omkring i slottsparken på Blenheim.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det underliga med denna målning – som hänger i något av the state rooms på Blenheim – är att hunden har människoöron och hästhovar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Min bror köpte Medieval Cats, jag funderade på Medieval Dogs men det endade upp med The Book of the Dog (som jag kanske får anledning att återkomma till). En underbar liten volym med texten THIS BOOK NEEDS A HOME på baksidan.

Oxfordiansk katt

Guesthouse of Horror

1 av 5 stjärnorOmdömet skrevs augusti 27 2012
Google-översättning

We stayed at All Seasons Guest house for 2 nights for a wedding.
When we arrived the lady couldn’t wait for us to pay for our rooms and now I know why.

Fast Vanna hade nog uppskattat frukosten.

1 av 5 stjärnorOmdömet skrevs april 2 2012
Google-översättning

All Season’s – except for winter it seems! I was so cold I had to sleep in my clothes!

Poor creature. Själv sov jag i en bastu.

1 av 5 stjärnorOmdömet skrevs december 5 2011
Google-översättning

I arrived here and my heart sank.

Eftersom jag bokade min biljett efter de andra och ville bo så nära dem som möjligt och dessutom så billigt som möjligt kollade jag nästan inga recensioner. Jag mindes hur det var inför Barcelonaresan och kastade bara en pliktskyldig blick.

På Booking.com flimrar de positiva recensionerna förbi och även om nästan ingen har något positivt att säga om All Seasons så är det ändå alltid en av 100 som är bakom flötet och andra som tar fram det enda som går att säga något bra om, t.ex. läget. Det plockas ut enstaka meningar från enstaka gäster: ”The room was relatively large.” Det var det jag noterade och tänkte att jag inte behövde läsa mer. Big mistake!

På TripAdvisor pendlar det mellan att rankas som nr 43 och 44 av 44 guest houses i Oxford. Vi fick verkligen varsin ytterlighet – Red Mullions ligger skyhögt i betygsättning. Allting är bra där, åk dit! Pammy och Martin är änglar, Pammy ger dig detaljerade vägbeskrivningar och Martin låter dig sova i sin egen säng när du är sjuk och utcheckad och inte orkar sitta i trädgården som du egentligen inte får sitta i. Deras privata.

Eller kanske ska du vara tretton år då och ha fräknar i ansiktet. 😉

Det jag surar mest över är att jag betalade fullt pris utan att kunna skita ordentligt – vad är det för jävla stil? Hade det varit i Sverige hade man aldrig accepterat det, men hur fan klagar man när kärringen tog betalt det första hon gjorde och inte har några andra rum att erbjuda – som ändå förmodligen varit lika hemska? En hade ingen fungerade dusch. Det hade i alla fall jag. Bara att välja: vill du kunna gå på toa eller vill du kunna duscha.

Sens moral: läs recensionerna, är de flesta bra är det bra, är de flesta dåliga är det dåligt. Bry dig inte om en och annan negativ eller en och annan positiv. Gå på majoriteten.

I cannot emphasise enough DO NOT STAY HERE, DO NOT BOOK HERE, TELL YOUR FRIENDS NEVER TO GO HERE. In the end a friend came to the rescue, but my booking at All Seasons nearly ended in me sleeping on the streets of Oxford.

Have you seen the young man who walks the streets of Oxford? Dirt in his hair and his clothes in rags? Det är han som inte längre står ut på All Seasons Guest House!

Oxford 16-05-07

Man kan väl säga att det här med hotellrummet *förmörkade* min vistelse i Oxford. När jag vaknade hade jag ett visst hopp om att det skulle gå att spola bort bajset, men det sket sig. Nästa gäst får leva med skiten. På nåt sätt. Vi får alla leva med skiten. Det ser bara lite olika ut. Jag vill inte stanna en sekund till in this shit country!

När min brorson och jag jämför våra erfarenheter är det enda negativa han kan få fram att ”juiceglasen är lite små”. Att de har en (egen) toalett som de måste gå fem meter över hallen för att komma till gör ingenting då det är så underbart att gå på den mjuka heltäckningsmattan i den mjuka morgonrocken! Varje dag får de två nya kakor på rummet och de riskerar aldrig att stå utan toarulle. Spolningen fungerar ypperligt. Och frukosten – gudars skymning! Den är tydligen som att ha vaknat upp i paradiset.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Good to meet you, sa min brors värd (de har en värd och en värdinna). Han sa det flera gånger för säkerhets skull. Jag kände mig som en död gorilla. Jag hade lämnat ett guest house i misär. Nu sitter vi i detta gästhus trädgård – specialbehandling pga V:s höga feber. Vi väntar på att åka härifrån. V gick under namnet ”John” (hans första förnamn) på sjukhuset. Doktorn hade gissningsvis pakistanskt ursprung och menade att en sprucken trumhinna kan drabba såväl ett friskt som ett sjukt öra (healthy as well as unhealthy). Men hela grejen är ju att tryckutjämningsförmågan försvagas när man är förkyld – därmed mycket större risk att spräcka trumhinnan. Nu är V också utrustad med EarPlanes.

Tips från coachen: Flyg alltid direktflyg! Mellanlanda aldrig.

Oxford 16-05-06

Perfect day for a walk in the hills, sa BBC-människan i morse. 21 grader i Oxford, 24 i London. Tanken var att jag och V skulle åka till Blenheim Palace medan P jobbade. Men V blev sjuk. Han är fortfarande sjuk. Vi befinner oss på the Emergency Department.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Klockan är halv tolv på natten. Det beslutades i alla fall att han – dvs. vi alla tre – ska flyga hem i morgon som planerat. Ett tag ställde jag in mig på att åka ensam. :/

Åh vilken bra sjukvård de har i England, tänkte jag när han togs in efter en halvtimme. Det visade sig vara en skjutsköterska som primärundersökte honom. Han fick svälja en häxdryck.

Storbritanniens bussar är inte punktliga, har jag idag konstaterat. Vare sig till eller från Oxford. Kraftigt försenade.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag tillbringade sex timmar på och runt palatset där Churchill föddes. Det var det värt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Blenheim Palace (uttalas blɛnɪm/ blen-im utan h) skänktes som en nationens gåva till fältherren John Churchill för hans insats i slaget vid Blenheim där han lyckades besegra den franskbayerska armén. John Churchill blev den förste hertigen av Marlborough.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var 1704. Slottet stod färdigt 1724. Det är för närvarande den 12:e hertigen av Marlborough som bor på Blenheim med sin familj, de bor i en av flyglarna. Sonen George som ska ärva hela härligheten/hertigdömet är född 1992.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Slottets skönhet är omtvistad. Det är mer pampigt än tjusigt, enormt stort. Världsarv!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Churchill föddes i ett anspråkslöst rum för att vara slottsrum. Han kom två månader för tidigt – föräldrarna var på tillfälligt besök på ”släktgården”. Jag förstod nu varför Winston inte blev duke of Marlborough. Han är inte son till äldste sonen. Det går i arv från son till son och från äldste son till äldste son. Undantaget var nånstans där i början då man i brist på manlig arvinge lät en dotters nephew vid namn Spencer bli hertig. Det officiella namnet är därför Spencer-Churchill. (Sir Winston Leonard Spencer-Churchill)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Guiden, som såg sanslöst töntig ut i någon sorts blandning mellan slips och fluga och det röda håret stående åt alla håll, tittande på mig som om jag var något katten släpat in, vilket jag väl också var, bekräftade att denne Spencer är släkt med prinsessan Diana och hennes bror, den 9:e earlen på Althorp.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Blenheims park är omtalad då den utgör ett typiskt exempel på engelsk park, den landskapsarkitektur som var på modet i 1700-talets England. Stilen gick ut på att ”återskapa” den vilda naturens oregelbundna charm, en skarp kontrast till tidigare epokers strikta trädgårdsideal.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Churchill föräldrar bodde alltså inte på Blenheim, där bor ju hertigen med sin hertiginna. Det var Churchills farfar och farmor. Men Winston blev ofta lämnad på Blenheim när föräldrarna inte hade tid med honom så han gick ändå som barn i huset. Som liten red han sin egen häst runt Blenheim. Han var sju-åtta år och satt i en sadel som såg ut som en stol. En stol av läder. Winston tyckte livet igenom att Blenheim var en utomordentligt bra plats och ett utomordentligt bra palats, dels var han född där och dels fick han sin fru där. De satt här:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var i the Rose Garden. Numera är det en plats till minne av Winston själv.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När de satt där och stirrade framför sig såg det ut så här:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag antar att det såg ut ungefär så även då.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

När jag var klar med Blenheim – hur man nu någonsin skulle kunna bli klar med Blenheim – gick jag bort och tittade på de nyfödda lammen. Det var overkligt fint.

Jag blev så trött i fötterna att jag tog av mig skorna och lade mig i gräset vid sjön och gick upp bara för att fotografera svanarna.

Innan jag tog bussen ”hem” gick jag in i Woodstock – det lilla samhälle som Churchill var stolt över att vara en del av. Jag orkade inte gå på jakt efter de små söta tebutikerna som ska finnas där utan köpte bara en glass och gick tillbaka efter att ha visat min slottsbiljett för vakten i buren. Shall I show you my ticket? undrade min tröga hjärna. I’ll just have a quick look, sa han så där underbart brittiskt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag tyckte det var lite underligt att det stod ”Access to Woodstock” när jag gick in, men såg aldrig vakten då. Hur kan man få tillgång till en liten stad? Eller köping.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag menar, det normala är ju att man har tillgång. Ständig tillgång. Fast nu kom jag från slottet och då kunde man inte gå in och ut hur som helst.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Engelsmännen är otroligt vänliga – synnerligen lovely creatures. Utom en (1) busschaufför. Han hade inget glatt humör.

De får 9,2 på artighetsskalan. Extra plus i kanten för han som hoppade ur sin egen affär för att visa oss vägen till Ashmolean. Han hade sett att vi satt med kartan utanför hans fönster.

Vi blev ideligen kallade guys.

Sista kvällen inträffar så det jag fasat för hela tiden. Jag måste gå på hotellrumstoaletten och uträtta mina större behov. Nu är vattnet inte vackert. Jag orkar inte längre, jag flyr fältet. Planen var att checka ut 10:30 och låta värdinnan ta hand om resväskan. Men jag pallar inte – under dessa omständigheter – att komma tillbaka på eftermiddagen. Jag drar – för tid och evighet. Hon kan ta sin förbannade toalett och stoppa upp den i… Stackars kommande hyresgäster säger jag bara. Och fy fan vad jag saknar Sverige.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hej då, då, Blenheim

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Oxford 16-05-05

I morse sa ”hon” att det var omöjligt att åtgärda toalettproblemet, som om hon hade dåligt samvete. Alla toaletter fungerar utom min som hon förgäves försökt laga. Min bror tror att hon bluffar, att alla är lika usla. Jag vet inte jag. Men hon var jävligt snabb med att ta betalt. Jag hann knappt komma innanför dörren.

Det vidriga är att de inte tömmer den lilla pedalhinken – där jag börjat placera pappret efter användning – på toaletten. Det tycks inte ingå i den dagliga rutinen.

P och V får välja bland diverse frukostalternativ varje morgon, jag får min vidriga tallrik (vidrig var ordet) varje dag med min vidriga korv och min vidriga baconskiva. Men jag bad om att få slippa bönorna. Jag förmår bara äta halva korven och halva baconskivan. Cancerfrukost.

Igår smög jag mig ut efter mörkrets inbrott och köpte en gin & tonic på burk.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dominus illuminatio mea

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

*ett ljus för farfar*

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

University Church of St Mary the Virgin

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var en finfin kyrka. Med en finfin utsikt. Det finns inga fula industrier i Oxford. Det finns bara en vacker stad omgiven av en skön landsbygd.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter den kyrkan gick vi in i en annan kyrka; Christ Church Cathedral. Den sitter ihop med Christ Church College där bl.a. Lewis Caroll studerade och undervisade.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är klassisk Oxfordmark.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Harry Potter-trappa

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi var inne i the Hall

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

…som är studenternas matsal.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

På eftermiddagen besökte syskonbarnet och jag Oxford Castle som uppfördes efter det svidande nederlaget 1066. Väldigt mycket i Oxford är från medeltiden. Galen guide.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

We had joy, we had fun,
we had seasons in the sun

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Primark köpte jag två BH för fem pund.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Flitens lampa lyser

OLYMPUS DIGITAL CAMERA