Klagovisa över en bortsprungen katt

Jag saknar Soya nåt så fruktansvärt men jag kan inte sörja henne ordentligt eftersom jag inte vet om hon är död eller ej. Jag kan inte känna efter för känner jag efter kommer smärtan. Jag slår bort den.

Most of the time
She ain’t even in my mind

Igår innan jag skulle somna pratade jag med henne: Dumma Soya, varför kan du inte bara komma tillbaka, söka upp oss igen? Du vet ju var du var sist. Även om det inte var hemma. Du vet var du bodde. Även om det var tillfälligt. Och även om det kom en hemsk gubbe emellan.* Han är borta nu. Du kan tryggt återvända.

Vi svek ju aldrig varandra?

Jag såg henne framför mig när hon och jag och Chico bodde i ett höghus i Borås, jag brukade kalla in henne på kvällarna och så gick vi uppför trapporna ihop. Var hon ute och vi kom gående brukade hon springa fram till Chico, ställa sig på bakbenen och placera framtassarna runt halsen, som om hon kramade honom. Hon har aldrig gjort det på någon annan hund, men så hade de också ett väldigt speciellt förhållande.

Lilla, lilla Soya. Den bästa av katter.

Fotnot: Annons går in i lokaltidningen på lördag, annons nu även på Blocket, ”polisanmälan” görs i veckan som kommer – därefter har vi gjort allt som står i vår makt. Sen tidigare har vi satt upp lappar som fortfarande sitter kvar och efterlyst henne på olika kattsidor.

*Kalle som ska fixa Springsteenbiljetter till mig

Trattkatt

Nu ringde min bror enbart för att berätta att Lizzy blivit utrustad med tratt. Åh, sa jag, lider hon? – Jag lider, sa han.

En vidrig, randig katt hade bitit henne så hårt och svårt i örat att det aldrig kommer att bli återställt. Jag fick tala med min brorson som ingående beskrev skadan. Lizzy betecknade han som ”nedstämd”. Hon ville inte leka.

Innan katten fick tratten var kattan pigg som attan!

Jag trodde hon var deprimerad på grund av skadan. Det var tratten. Aha, sa jag, det är den som är problemet! Hon kan inte slicka sig, hon får inte gå ut och hon kan knappt äta själv. De hade höjt matskålen,

men fick ändå mata henne med sked. Hela familjen led.

Jag sa att det bara är att gå igenom, vad ni gör, ta inte av tratten, har veterinären sagt tio dagar kör gärna elva eller tolv men inte åtta eller nio. Och så sa jag att jag aldrig haft en katt med tratt men att jag haft hundar och att det alltid är ett helvete, oavsett hur bra hunden anpassar sig.


Aldrig mer tratt!

Du fyller ju snart år

Min ömma moder sa alltid: ”Du fyller ju snart år”. De klappar jag inte får på julafton kan jag få i form av presenter på födelsedagen. (Jag är född i februari.) En mycket vacker tanke.

Vanna  har reviderat sin önskelista inför jul. Högst upp på listan står nu… tada… denna. Av ekonomiska skäl kan hon tänka sig… tada… denna.

Hon drömmer också om… tada… denna. För att inte tala om… tada… denna.

Eftersom Paw of Sweden troligen kommer till MyDOG i januari blir det ingen (sådan) julklapp. Men hon behöver inte vänta tills hon fyller år, även om hon fyller år snart hon också. Soya hade blivit femton i mars.

En dag på dagis

När man ringer på ringklockan möts man av en serenad av hundskall. Alla skäller utom Vanna. Hon skäller bara när det ringer på hennes egen dörr – som när min bror kommer. Han har för vana att ringa på dörren, vilket jag uppskattar, trots att han har egen nyckel. Han bor här nu. Ibland.

Idag gick jag innanför grinden till det allra heligaste. Det var så att Vanna hade försökt äta upp sin fäll som hon har i boxen, hon har haft den fällen i ett år, men nu fick jag ta hem den och slänga den. Jag skulle kolla vad de lagt istället. Antingen får hon ligga direkt på golvet eller… De vistas i boxarna en timme om dagen ungefär. Vanna tycker att det är fruktansvärt tråkigt.

När jag gick omkring där bland hundarna ser jag plötsligt en halvskalad banan på golvet. Herregud, tänker jag, är det dagispersonalen som tappat en banan, den kommer Vanna att plocka upp, och dyker ner på golvet och tar upp den. Det var en plastbanan.

Ja, det borde jag ha förstått. Jag skyller på att optikern konstaterat att min syn ytterligare försämrats. Jag är i trängande behov av nya glasögon.

Hårtork

På dagiset sa de nånting om att ”vi blåser henne med hårtork” och ”det tycker hon om”. Igår testade jag själv. Och tänka sig – om hon inte älskade det så hatade hon det inte heller.

Inka gillade det inte.

Hon flytta ut till Bergsjön

förra året. Hon har en etta…

Anders Melander: solosång, akustisk gitarr, gitarrbas, congas.
Ulf Dageby: tenorflöjt.
Arr & Prod: Anders Melander.

Bergsjön ligger bara några kilometer härifrån. Det har ungefär lika gott rykte som Rosengård i Malmö. Men det har vacker natur! :/

Hon fyller snart 24
Hon vet inte vad hon tar sig till
De säger hon har HELA LIVET
FRAMFÖR SIG