Font Màgica de Montjuïc är en fontän i Spanien, Barcelona och tillkom 1929 i samband med världsutställningen i Barcelona. Namnet betyder ”den magiska fontänen” och fontänen kombinerar vatten i rörelse med färger, ljus och musik.
Sista kvällen i Barcelona
Igår följde Soya med oss ut på sista rastningen. Jag öppnade porten och hon flög ut… bara för att upptäcka att det var 8,5 minusgrader och mycket obehagligt. Då flög hon tillbaka. Men hon är katten med den grymma matten – jag tvingade ut henne i alla fall. Hon fick vara ute i ca tre minuter, den tid det tar för Vanna att kissa. Katter har ingen större känsla för snö. Fast i sin ungdom hoppade hon som en känguru i snövallarna och satt på snöklädda grenar och betraktade tillvaron. Jag frågar henne ibland: ”När tog du en mus senast?” Man kan också fråga: ”När satt du i ett träd senast?” Det var inte igår.
Inte igår
Före julafton gjorde jag några försök att få Vanna att ta en dummy och inte två i vardagsrummet. Jag lade ut tre stycken tätt intill varandra. Det blev en ganska misslyckad övning. Hon försökte gång på gång ta två och om hon bara tog en blev hon så hänförd över mitt beröm att hon släppte den. Rättare sagt; när hon förstod att hon skulle få något smaskigt. Det var mycket svårt att få henne att apportera ordentligt.
Sen glömde vi det och åkte bort (eller hem, hur man nu vill se det) över julen. Häromdagen fick vi draghjälp av husse när vi skulle dra i backarna. Han gick med en prinskorv i handen och Vanna gick efter. Hon drog jättebra! Jag såg på henne att det blev en liten konflikt mellan att följa prinskorven och böja ner huvudet för att kunna dra effektivt. För att underlätta dragandet började vi hålla den lägre. När vi testade att låta henne dra fram till husse gick det inte lika bra – då kom kaninskuttet.
Idag placerade jag tre dummies i ena änden av rummet och en prinskorv i den andra. Jag hade inga förhoppningar, det blir väl som förra gången. Men Vanna genomför två klockrena apporteringar på raken! Hon rusar fram och tar en enda dummy trots att alla ligger kloss. Var det en tillfällighet? *vågar inte testa igen*
För mig är det Thorstein Bergman som gör Dan Andersson bäst. För äldre generationer är det Gunde Johansson, för yngre är det Sofia Karlsson. Inget ont om Sofia Karlsson, jag såg henne på Majas vid Havet en gång, hon är super(b). Men hon är inte (som) Thorstein. Jag älskar Thorstein Bergmans Dan Andersson-skiva och jag älskar Dan Andersson. Vi är många som kan många av hans dikter (varav många blev sånger) utantill.
Att sjungas vid bordet till mörkt öl.
Jag gjorde dessa tomtar när jag var inlagd på barnpsyk. De hängde varje jul på väggen i mitt föräldrahem och nu i min mors lägenhet. Man ska aldrig tro att man kommer undan sitt förflutna. Det flåsar en i nacken som en full schäfer.
Och på Viktor Rydbergs huvud.
I förra veckans avsnitt av På spåret frågade Kristian Luuk vilken Jönköpingsförfattare som skrivit Vapensmeden och jag hade inte den blekaste aning. Det var först när han lade till Singoalla som jag med 99-procentig säkerhet visste vem han menade: Viktor Rydberg. Han ligger begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.
Viktor Rydberg är mannen som givit två ovärderliga bidrag till julfirandet i det här landet: Tomten respektive Gläns över sjö och strand. ♪♫ ♪
När mamma var liten läste morfar Julevangeliet.
Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen… osv.
Min mor som inte är lika religiös som sin far läser istället Tomten och har så gjort i alla dessa år. Inte en julafton utan Tomten!
En gång när jag var barn fick jag ett hysteriskt skrattanfall under läsningen. Då blev hon mycket ond. Sen dess har jag haft desto lättare att hålla mig för skratt.
Karo sin tomte känner,
de äro goda vänner.
Det är Harald Wiberg som illustrerat Tomten.
Figueres är katalanska för fikonträd. Dit åker alla för att gå på Salvador Dalí-museet. Dalí föddes och dog i staden som ligger nära den franska gränsen. Tågresan tog två timmar. Det gick väl an på ditvägen men var tjatigt på hemvägen. Ellinor och jag satt mitt emot ett ungt kärlekspar från Ukraina.
I Girona klev det på en massa kvinnliga studenter. Girona är universitetsstad.
Spanjorerna må ha hög arbetslöshet men den skulle vara ofantligt stor om de hade gjort som Sverige och rationaliserat bort all onödig arbetskraft. Det var två vakter på tåget. Föreställ er det i Sverige. Vi har inte vakter överhuvudtaget på våra tåg och om vi hade skulle de inte vara två utan en. Det var gott om folk på alla arbetsplatser. Tre i hotellreceptionen var inte ovanligt.
Jag ska förhoppningsvis aldrig glömma känslan när vi kom ut på torget i Figueres och möttes av den stora stillheten. Allting var milt, ljummet, perfekt.
Hola Dalí
*skön snubbe*
Vi besökte Picassomuseet i Barcelona. Jag vet inte vilken av dessa konstnärer som står mitt hjärta närmast. Jag förhåller mig relativt sval till båda. Men det är svårt att inte gilla Salvadors galenskap.
Porträtt (och vilket porträtt!) av hustrun Gala.
Också hustrun. Också fantastiskt.
Fötter i taket
Klockor på väggen
Dalí är begravd i sitt eget museum.
Men han bodde i ägghuset.
¡Viva Dalí!
Det kan inte vara mycket. När vi ligger i sängen och ska sova, alla tre, har jag handkontakt med Soya och fotkontakt med Vanna. De har delat upp sängen mellan sig: flatten ligger i nedre delen och katten i övre.
Utan mänskligt sällskap klarar jag mig länge. Utan djurs – inte länge.
Vovven Vanna - Flatcoated Retriever 