Ofattbart söta nallar

Jag köpte dessa ofattbart söta nallar…

…i julklapp till mig själv.

Julrim

Alex Schulman skriver om hur folk missuppfattat julrim; som Lotta Bromé som tror att man kan rimma ofta på kofta och därmed säga rakt ut vad som finns i paketet. Hon har inte förstått – vilket är helt obegripligt – att det ska vara en ledtråd. Ju svårare ledtråd, desto bättre. ”Det var så kusligt, va, att se hur hela idén med julrim försvann…”

Den del av vår familj, den ingifta, som brukar ägna sig åt (nöd)rim, hade i år tagit dessa rim till en helt ny nivå: det var inga rim alls. Det kunde sluta med ”när solen tittar fram” utan att fram rimmat på nånting. En vanlig mening bara. Det verkade vara satt i system. Vissa icke-rim var nästan lika avslöjande som Lotta Bromés kofta. ”Min älskade dotterson! Ta väl vara på dessa klädesplagg som varit min farfars fars.” Typ. 

Förr om åren kunde sväng som i gå ut en sväng rimma på regn. Inte helt klockrent fast ändå ett beundransvärt försök. Nu var det en total avsaknad av rimmande tendenser. Det är tragiskt.

Själv rimmade jag ”Till flatte från matte” men det var också allt.

Julbad?

Vanna kanske skulle genomgå sitt årliga julbad, hörde jag matte säga när hon satt och redde ut mina tovor. Det var ett dåligt skämt.

I normala fall brukar jag, Vanna, skälla när tomten kommer men trots att hen knackade väldigt högt och väldigt länge sa jag inte ett ”ord”. Fråga mig inte varför. Jag fick min julklapp tämligen omgående. Under paketinslagningen hade matte mumlat: ”Jag får väl hjälpa henne om det blir för svårt.” Ha! Är det nånting jag kan här i livet så är det att öppna julklappar. Dubbel tejpning spelar ingen roll. *mångårig erfarenhet* Så fort jag kom till oxörat började jag tugga. Vi hundar sparar ingenting till morgondagen för vi vet inte om det finns någon morgondag. Utom en och annan som gräver ner ben.

Helt plötsligt fick jag ett paket till. Det var från Inger. Matte tackade å mina vägnar och förklarade att vi väntar till imorgon. Ha! Det gick så fort att jag hann bita hål i plasten och börja äta innan matte (högst oförskämt) tog det ifrån mig. ”Mini sticks med buffelsmak”. Jag älskade dem! Herregud så väldoftande, det fyllde hela rummet.

Varje gång matte skulle ha julmat följde jag med henne ut i köket. Till slut fick jag en egen jultallrik. Den bestod av: en ynka skinkskiva, en ynka köttbulle och en ynka prinskorv. Det borde ha varit minst fem köttbullar och lika många prinskorvar plus lite annat smått och gott. Men men. Tänk på de som har vegetariska julbord, säger matte. ”Stackars deras hundar.” Instämmer. Hennes brorson fick en tidning vid namn Vego. Usch! Inga roliga recept.

Grönkålen kom tydligen från det egna landet, odlad av mattes egen bror. Ingen hallänning kan fira jul utan grönkål. Julmusten var från ICA i Eslöv. Den hade karaktär: ”Zeunerts Julmust är en must med en mer vinös och kraftig ton än många andra.”

Ja, det var en fröjdefull jul. Ovanligt fridfull.

Sanna Nielsens mamma vårdar mattes brors kompis mamma. Hon jobbar på ett äldreboende.

När vi satt (jag låg) framför TV:n var det en familjemedlem som sa: ”Jag tycker inte om att de kladdar med ögonen” och syftade på Sannas mascara. En annan familjemedlem bara: ”Men snälla rara!”

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Senare på kvällen kom instrumenten fram. Det är ju en musikalisk familj. Någon spelar gitarr, någon spelar piano och någon spelar – förutom gitarr och piano – fiol, harpa och dragspel.

Nu tändas tusen juleljus framfördes till harpackompanjemang.

Det enda orosmomentet uppstod när mattes brorsdotter ruuusade upp från soffan och fram till bordet för att lyfta bort katten som var en HÅRsmån från att fatta eld i ljusen som alla lämnat brinnande under julklappsutdelningen.

Jul igen

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är alltid lika intressant att se vad NK lyckats åstadkomma i sitt julfönster, ibland är det bättre, ibland sämre, men när det är bra brukar det vara riktigt bra. Som i år.

De dansande damerna var mina favoriter.

Jag hade velat ha en hemma!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kopplad både ute och inne

På julafton och juldagen var jag, Vanna, er svarta hjälte, kopplad både inne och ute. Jag var bokstavligen bunden till min ägare utom när vi låg i sängen. Jag klagade inte, även om jag naturligtvis hade önskat fritt spelrum. (Vi gick t.o.m. på toaletten ihop.)

Ellinor ska bli instruktör i feministiskt självförsvar! Då kan hon försvara mig också när vi är ute (eller inne) och går. 

Detta gjorde matte för att en viss person skulle känna sig lugn. Inte för att flatte har en tendens att uppföra sig illa. Det vill jag noga understryka.

Hon gick omkring med en medtagen filt som hon lade under mig varje gång hon förflyttade sig i huset. Det var för att ingen skulle få för sig att jag skulle lägga mig på fårskinnen.

När matte skulle ta julmaten första gången var det Ellinor som höll mig i kopplet. När hon skulle ta julmaten andra gången tog hon med mig, då trodde jag att det äntligen var min tur! Nu skulle jag få julmat! En hel tallrik som alla andra! Vilken grym besvikelse.

Det enda jag fick var lite leverpastej och skinka från mattes hand. Samt en halv köttbulle. (Människans bästa vän? Pyttsan.)

Jul, jul, strålande jul

God Jul & Gott Nytt År

Lördag

Vi skulle egentligen bara gå på Hasselblad Center men när vi ändå var inne i huset gick vi på de allmänna avdelningarna också, som vi i och för sig gjort förut.

Drottning Kristinas kusin

Johannes Döparens huvud på ett fat

Sent 1400-tal!

Richard Bergh: Nordisk sommarkväll

Vi höll på att äta på Bryggeriet (som förra gången) men besinnade oss och åt på Yammy istället (där jag och Marie åt i somras, jag har en tendens att hamna på samma ställen). Det var ett fint erbjudande. 125 kr med öl.

Det var där Jonas sa: ”Nu när de ska bli fattigpensionärer…” om sina föräldrar och jag sa: ”Man blir inte fattigpensionär när man jobbat som jurist hela livet.”

Helst hade vi velat äta på Köttbullekällaren men det var fullsatt till bristningsgränsen. Vi stirrade längtansfullt på de tre stora köttbullarna som köttbullemänniskorna fick på sina köttbulletallrikar.

Vi hade tänkt gå på Världskulturmuseet men tappade lusten när expediten varnade oss för att en stor del av utställningarna var barnrelaterade.

Vi vände och gick raka vägen till Heaven 23…

…där jag betalade för ölen och Jonas för cidern. Göteborgs enda utsiktsplats värd namnet. Göteborg har många utsiktsplatser men ingen med så maffig utsikt.

Avslutningsvis julmarknad på Liseberg.

Förresten delade vi på en pizza som kvällsmat, vi hade båda köpt varsitt modernt änglaspel med värmeljus och Muminfigurer som Jonas glömde på pizzerian men fick tillbaka dagen därpå. Detta änglaspel är till skillnad från barndomens ljudlöst.

Thorstein Bergman är Dan Andersson

För mig är det Thorstein Bergman som gör Dan Andersson bäst. För äldre generationer är det Gunde Johansson, för yngre är det Sofia Karlsson. Inget ont om Sofia Karlsson, jag såg henne på Majas vid Havet en gång, hon är super(b). Men hon är inte (som) Thorstein. Jag älskar Thorstein Bergmans Dan Andersson-skiva och jag älskar Dan Andersson. Vi är många som kan många av hans dikter (varav många blev sånger) utantill.

Att sjungas vid bordet till mörkt öl.

Dessa tomtar

Jag gjorde dessa tomtar när jag var inlagd på barnpsyk. De hängde varje jul på väggen i mitt föräldrahem och nu i min mors lägenhet. Man ska aldrig tro att man kommer undan sitt förflutna. Det flåsar en i nacken som en full schäfer.