Laxauktion på Hamngatan

”Under fiskesäsongen mars till augusti 1892 fångades 1 864 laxar som såldes på auktion. Laxauktion hölls varje morgon.”

”Laxauktion i Falkenberg” – målning av Robert Lundberg (1861-1903)

Kraftverkshistoria

Jag tittade lite närmare på kraftverken när jag var hemma. Det finns en byggnadsteknisk sanning och det är att ju äldre en byggnad är, desto vackrare är den.

Här är det gamla kraftverket
(”Falkenbergs Elektriska Kraftstation”)
från 1903/1911

Här är det nya kraftverket från 1944.

Men jag vet inte vem Bertil är/var.

Och här är de gamla arbetarna.

Jag saknar den gamla bron!

Hertingforsen

Vår konung är ju väldigt mycket för miljö och natur och sånt. När han var i Falkenberg under sin landskapsturné 2013 fick han information om Hertingprojektet. Den första april i år återkom han (utan Silvia) och invigde denna 40-miljonerssatsning. I korthet går det ut på att rädda livet på laxarna – bara för att ta livet av dem. 😉 De ska kunna vandra fritt och inte hindras av mänskliga hinder (utom fiskare som fiskar dem).

Länsstyrelsen skriver att ”Den gamla kraftverksdammen är sprängd och i den nya åfåran som skapas kommer minst 11 kubikmeter vatten per sekund att rinna” och att ”Åtgärderna kommer att innebära att både uppvandrande och utvandrande laxfiskar får förbättrade vandringsmöjligheter”. Vad man har gjort är helt enkelt att återskapa laxens ursprungliga väg i forsen. Problemet är att de alltför ofta fastnat i kraftverkets turbiner och gått en kvalfull död till mötes (får man förmoda, men kanske inte värre än att fastna på kroken). Nu ska fler laxar överleva och fiskbeståndet säkras. Det är inte för inte som Hallands landskapsdjur är laxen. Ätran = ”Sveriges förnämsta vildlaxälv”.

På 1800-talet började sportfiskare från England att besöka Falkenberg för att fiska lax. Ett exempel är londonadvokaten W M Wilkinson med sällskap som på tjugo dagar år 1864 lyckades dra upp 462 laxar.

Min arma morfar fick på 20-talet krypa in i finkan på Varbergs fästning för att han olovandes fiskat lax i Högvadsån och inte haft råd att betala böterna. Mormor och morfar bodde i Nydala (Köinge) och arrenderade Nydala kvarn.

Morfar hävdade att han inte kände till fiskeribestämmelserna och jag tror honom, jag tror inte att han medvetet utmanade ödet. Men det blev en dyr fisk.

Kröningen av Årets laxfiskare äger traditionsenligt rum i augusti och har firats med ett hejdundrande fyrverkeri sen jag var barn (och stod med mamma och pappa vid Tullbron och rös av fasa). På något sätt markerade det sommarens slut.

Förr var laxfiskepremiären första mars, nu är det första april, det var väl därför kungen var här just den dagen. Det roligaste var att han släppte ut tre små märkta laxungar som är tänkta att hitta tillbaka till Ätran när de blivit vuxna och varit i Atlanten och vänt. (3:00.)

”Efter själva invigningsceremonin gick kungen med sällskap en rundvandring på den nya gångbron över till Ätrans norra strand och vidare ner längs ån, över Laxbron och fram till laxfiskestugan…”

Det gjorde barnen och jag också! Mina barn har blivit så stora nu! (Syskonbarn.)

Detta bildspel kräver JavaScript.

P.S. Den här trevliga Varbergsbloggen har underbara bilder från det kungliga besöket. Kungen har valt hatt med omsorg.

Sill och potatis

Man ska äta fet fisk tre gånger i veckan har jag hört. Jag föredrar lax i ugn, men ibland steker jag sill eller makrill. Det som positivt överraskade mig den här gången när jag skulle steka min tråkiga sill var att det bara var fyra sillfiléer i paketet. I gengäld var de så stora att de motsvarade minst åtta små. Jag ska hädanefter enbart köpa Garant.

En gång åt jag sill på en restaurang i Sassnitz. Det var en viss persons fel, min tyska räckte inte till för att förstå vad det var för fisk och det gjorde inte hans heller, men han sa att det var öring – han har aldrig varit bra på att skilja mellan tro och vetande – och så fick jag sill. 😦 Tyska: Hering. Det var mycket deprimerande. Det är liksom ingen mat man vill betala dyrt för att äta.

Till sill ska man ha potatis, men jag tillhör pastagenerationen. Vit fiberpasta blev det nu. Det känns fortfarande som en lite märklig kombination. Man ska varken äta potatis eller pasta, har jag hört. Men som jag har svårt för grönsaker och inte har lust att bara äta fisk eller bara kyckling (numera äter jag nästan aldrig rött och processat kött pga cancerrisken + att jag kan känna mig duktig i den delen; jag plågar fåglar och fiskar, men jag plågar inte grisar och kor!) måste jag ha någonting till och då blir det i allmänhet pasta eller ris.

Tänk förr, hade man en hund som behövde gå ner i vikt fick man rådet att ge den ris som bukfylla. Är det någonsin någon hundägare som får höra det mer?

På 80-talet var man en dålig människa om man tog mer kött än potatis, man skulle alltid ha mer potatis än kött! Det goda skulle vara det lilla, inte det stora. Idag är det tvärtom. Man ska äta så mycket fett som möjligt och så lite kolhydrater som möjligt. Har jag hört.