Font Màgica de Montjuïc är en fontän i Spanien, Barcelona och tillkom 1929 i samband med världsutställningen i Barcelona. Namnet betyder ”den magiska fontänen” och fontänen kombinerar vatten i rörelse med färger, ljus och musik.
Sista kvällen i Barcelona
Figueres är katalanska för fikonträd. Dit åker alla för att gå på Salvador Dalí-museet. Dalí föddes och dog i staden som ligger nära den franska gränsen. Tågresan tog två timmar. Det gick väl an på ditvägen men var tjatigt på hemvägen. Ellinor och jag satt mitt emot ett ungt kärlekspar från Ukraina.
I Girona klev det på en massa kvinnliga studenter. Girona är universitetsstad.
Spanjorerna må ha hög arbetslöshet men den skulle vara ofantligt stor om de hade gjort som Sverige och rationaliserat bort all onödig arbetskraft. Det var två vakter på tåget. Föreställ er det i Sverige. Vi har inte vakter överhuvudtaget på våra tåg och om vi hade skulle de inte vara två utan en. Det var gott om folk på alla arbetsplatser. Tre i hotellreceptionen var inte ovanligt.
Jag ska förhoppningsvis aldrig glömma känslan när vi kom ut på torget i Figueres och möttes av den stora stillheten. Allting var milt, ljummet, perfekt.
Hola Dalí
*skön snubbe*
Vi besökte Picassomuseet i Barcelona. Jag vet inte vilken av dessa konstnärer som står mitt hjärta närmast. Jag förhåller mig relativt sval till båda. Men det är svårt att inte gilla Salvadors galenskap.
Porträtt (och vilket porträtt!) av hustrun Gala.
Också hustrun. Också fantastiskt.
Fötter i taket
Klockor på väggen
Dalí är begravd i sitt eget museum.
Men han bodde i ägghuset.
¡Viva Dalí!
En mycket märklig park.
Den står på Unesco:s världsarvslista och är ännu ett av Gaudís verk.
Ormbänken i mosaik slingrar sig runt en öppen plats i mitten och ödlan har kommit att bli en symbol för Barcelona. I vad som såg ut som pepparkakshus bodde parkarbetarna.
Men jag kände mig mest ”hemma” när vi gick trapporna ända upp. Det var kaktusar och limeträd och fikonträd… Där skulle jag kunna gå i tre timmar till.
Sagrada Família är Barcelonas Masthuggskyrka!
Man ser den överallt. Gaudí kunde vinka till Gaudí.
Barcelonas store arkitekt hette Antoni Gaudí.
Mest känd för Sagrada Família där han själv ligger begravd.
”Gaudí dog 73 år gammal, överkörd av en spårvagn. Han hade då helt dragit sig undan offentligheten och var så illa klädd att ingen längre kände igen honom. En taxichaufför vägrade köra vagabonden till sjukhus och hans lik hittades till slut på ett sjukhus för fattiga. Vid begravningen följde halva Barcelona den populäre arkitekten till sista vilan.”
Vi tittade också på Casa Batlló…
…och Casa Milà (La Pedrera)
”Stenbrottet” på katalanska
Taket är fullt av bisarra skulpturer.
Han gör mig hög:
– Jag har gråtit mina tårar på insidan, ända sedan jag fick en mänsklig kropp har jag varit ledsen.
Du olycklige. Gudabenådad skådespelare och artist. Kristen socialist!
En gång uttalade han sig om Sylvia Vrethammars framförande av Viva España mitt under Francodiktaturen. ”Det går ju inte”, sa han. ”Hjärnan mellan benen.”
Boots Of Spanish Leather är en av Dylans finaste texter.
Sångarens älskade ska ta båten över oceanen och frågar om det är någonting hon kan köpa och skicka till honom som är kvar hemma. Vill han inte ha nåt?
Det enda han vill är att hon ska komma välbehållen tillbaka.
Oh, but I just thought you might want something fine
Made of silver or of golden
Either from the mountains of Madrid
Or from the coast of Barcelona
Men nej, han vill bara ha hennes kärlek. Vad ska han med materiella ting när allt han vill äga är hennes kyss?
Hon ger sig inte –
That I might be gone a long time
And it’s only that I’m askin’
Is there something I can send you to remember me by
To make your time more easy passin’
Han ger sig inte heller –
En dag får han ett brev från fartyget som säger att hon inte vet när hon kommer hem igen; det beror på hur hon mår. Hans slutsats är att hennes hjärta då inte är hos honom utan hos landet hon är på väg till.
So take heed, take heed of the western wind
Take heed of the stormy weather
And yes, there’s something you can send back to me
Spanish boots of Spanish leather
Saluhallen i Göteborg kan slänga sig i väggen. Obs! Varning för (död) hare.
På många sätt, av skäl som inte låter sig bloggas om, var resan till Barcelona tämligen misslyckad. Det är ju synd när man för en gångs skull åker utomlands (och får öroninflammationen från helvetet som tack). Man tillhör ju inte dem som åker utomlands varje år. Nej, här får man vara glad om det händer vart tredje eller fjärde eller femte eller sjätte.
Så är det här i livet. Ju mer man ser fram emot något, desto värre brukar det bli. Som Raskens Ida sa: ”Man ska aldrig räkna ut nåt.” Aldrig förvänta sig nåt. Aldrig tro eller hoppas att det ska bli på ett visst sätt – då blir det garanterat på ett annat.
Jag hade inte tänkt flyga mer överhuvudtaget eftersom ingen kan garantera att jag inte blir förkyld (och får öroninflammationen från helvetet igen). Det är endast när jag suggererar mig själv att tro att det berodde på att jag landade två gånger på tre timmar, och att jag kanske klarar mig bättre om jag följer doktorns råd, som jag kan tänka mig att ta saken under övervägande.
På flygplatsen i Amsterdam gick min brorsdotters toalett i baklås. Det var två toaletter där vi köade och den andra hade redan gått i baklås (fast utan någon i den). Jag tänkte att detta ju var ett synnerligen olämpligt ställe att bli inlåst på – mitt emellan två plan. Nu hade vi visserligen en timme på oss, men om man vore lite stressad…. Personalen hade varit med förut, de sa att vi skulle använda ett mynt. Det lyckades och ut kom min brorsdotter; något generad av uppståndelsen.
Allmän varning: Lås inte på toaletten på Schiphol! Sitt och håll i handtaget eller skit i att hålla i handtaget när ni skiter, men lås inte, vad ni än gör.
Efteråt sa min svägerska till blivande toalettbesökare: ”My daughter was inlocked.” Det kallar jag direktöversättning.
I Barcelona är vi nudister
För att ytterligare förstärka denna resas misslyckade karaktär gick en av mina spritflaskor som jag packat ner i resväskan sönder och dränkte alla kläder i rom. Det kunde värre, det kunde varit rödvin. Jag köpte två flaskor rom, två paket rosévin, två paket vitt vin, en Mojito och en Martini. Tetravinerna köpte jag för att undvika risken att de skulle slås sönder och för att de vara så satans billiga: ca fem kronor styck. Det var den enda tetran de hade i hela Spanien (?) så det var nog extremt dålig kvalitet.
Två ögonblick stod över de andra och ett hade inte ens med Barcelona att göra. Det ena var när jag badade (fantastisk känsla!) och det andra var när jag kom ut från perrongen i Figueres – det var så underbart lugnt och skönt. Jag tyckte också extremt mycket om att gå uppför trapporna i Park Güell med sina fikon- och limeträd.
En annan oförglömlig stund var när jag och ungarna badade i poolen på taket och mörkret hade fallit över Barcelona. Vi såg ett fyrverkeri den kvällen.
För att tillfredsställa barnens äventyrslusta fick vi även åka linbana.
Väl över på andra sidan åt vi glass och höll på att bli av med en väska som min mor ställt ifrån sig när hon skulle bli fotograferad. Men inte ens då blev vi bestulna. Barcelona var snäll mot oss, hon rånade oss inte en enda gång. Alla var mycket vänliga och hjälpsamma.
Ända sen jag badade (vi hann inte bada så mycket) hade jag sett fram emot hur jag skulle få bada igen – vilket var perfekt att göra sista dagen när vi ändå inte skulle ha tid att ta oss in till centrum. Då blev jag förkyld kvällen före och vaknade upp grötig i skallen och med noll lust att bada eller se de andra bada.
Men jag kan VARMT rekommendera Barcelona där ni alla redan har varit.
….att när den katalanska flaggan är utan stjärna är det la senyera, har den en stjärna kallas den istället för estelada. Stjärnan är separatistisk.
”…Chacón [f.d. spansk försvarsminister] manade de församlade att sluta upp bakom la senyera, den gulrödrandiga katalanska flaggan:
– Den står för integration och samarbete mellan oss katalaner och andra spanjorer. La estelada (separatisternas likadana flagga, fast med en infälld stjärna, reds anm) står för småskuren intolerans!”
Katalanernas strävan efter frihet splittrar spanjorer
Vovven Vanna - Flatcoated Retriever 
