Odetta

Åh herregud, hur kunde jag ha missat denna kvinna? Det började med att jag hörde henne sjunga Dylans ”Tomorrow Is A Long Time” och insåg att hon gjort en hel skiva med Dylansånger. Jag visste att hon fanns, jag har sett en bild på henne och en mycket ung och rundkindad Bob Dylan. Den bilden hittade jag inte på nätet, bara denna:

Elvis Presley måste ha lyssnat på Odettas inspelningar både av ”Tomorrow…” och av ”Don’t Think Twice, It’s Alright” när han gjorde sina egna. Odetta gör en över fem minuter lång version och Elvis gör en tolv minuter lång! Han speedar upp den.

Bob Dylan är omåttligt stolt över att Elvis spelat in honom och det förstår jag.

I really thought I’d be seeing Elvis soon, som han sa när han tillfrisknade från en sjukhusvistelse i slutet av 90-talet. Vi kommer alla att få träffa Elvis. Pappa har redan gjort det – det var en av hans stora favoriter. Elvis och Johnny Cash.

För jävla underbart!

En riktig hund

En lätt rodnad, skammens eller ej, spred sig över mitt stackars ansikte när jag informerade lärarna om bokhundsprojektet. Jag damp ner som en främmande fågel. Efteråt knackade jag på skolbibliotekariens dörr men han var inte hemma.

När jag var klar sa den som satt närmast: ”Får jag fråga. Är det en riktig hund?” Det var ju faktiskt en inte så dum fråga. Det kunde ha varit en robot!

Det är en väldigt riktig hund, sa jag.

Natt och Dag

Idag klev en student in och ville ha litteratur i form av biografiska skildringar av obotlig sjukdom. Unga skulle de vara också.

Det gjorde saken svår. 1) De flesta böcker om sjukdom handlar om människor som överlever sjukdom, inte människor som dör 2) De flesta är äldre

Men nu kom jag på en bok till: ”Evelina ska minna om mig” – jag tyckte så mycket om den titeln. Evelina = dottern (några år gammal)

Annars hittade jag ”Livet kan inte vänta” som jag tittade i när pappa låg på sjukhus. Jag har hittat den perfekta boken, sa jag till min manliga kollega och visade honom omslaget, de är döda allihop.

Därefter hittade jag Kristian Gidlund. Men så mycket mer hittade jag inte.

Författaren till ”Livet kan inte vänta” heter Natt och Dag i efternamn. Det kunde min mor också ha hetat om min morfars far hade valt det namnet i det militära. Han hade att välja mellan Dahlberg och Natt och Dag.

Fråga mig inte varför, han hette Larsson. Det kanske fanns för många Larsson.

Arm tarm

Min veterinärvän tror att tarmen tagit stryk och tycker att hon ska sättas på dietmat i minst tre veckor och inte äta något annat än dietmat. Trist godis.

Hon ska även få en sån där pasta för att normalisera avföringen. Fan tro’t…

Min veterinärvän säger att det brukar löna sig att satsa på strikt diet istället för att göra dyra utredningar som ändå kommer fram till samma sak – i de flesta fall.

Dyrt blir det i vilket fall. Jag köper inga dyra foder, jag har inte haft ekonomi till det, så att lägga 615 kr (rabatterat) svider i plånboken.

Det går ju lika bra med Doggy! Fast inte just nu. Just nu går ingenting.

Barn är snälla

Rapport från skolan:

”A var väldigt nöjd och sa att det inte alls gjorde något att Vanna var lite livlig. Hon berättade också entusiastiskt om när ni gömde godis och leksak för Vanna. Jag tror att detta är väldigt bra för A då hon inte tidigare upplevt läsande som något lustfyllt.”

Jag skämdes som en idiot när jag inte lyckades med det mest basala: att få Vanna att sitta ner på röven. Hon studsade upp som en jojo så fort rumpan fick kontakt med golvet.

Klara Ek och hunden som inte var en hamster

Det var den bok som eleven valde att läsa för Vanna (fast hon var en dålig lyssnare). Den kommer från OLIKA förlag som är ett sånt där PK-förlag, alltså normkritiskt. Inte mig emot. Klara i boken är inte så förtjust i hundar och nu har pappan träffat en ny kvinna som har en fet, dvs. stor hund som är misstänkt lik en gul labrador. När Klara gnäller över att den luktar hund sa eleven: ”Det ÄR ju en hund” och kunde inte se något fel i det. Men så är hon också typen som vill ha en hund och inte en hamster.

Jonsereds trädgårdar

Endast den sorgsna

Höj aldrig en beskäftig lykta
För att belysa den sorgsnas ansikte
Sårad av ljuset
Drar hon sig ännu djupare
In i sitt mörker
Endast hon själv
Äger nyckeln till sitt tillfrisknande
Endast hon har rätt
Att bestämma längden av sin sorgtid
Lämna den sorgsna i fred:
Det är det ostörda mörkret
Som ska mildra hennes smärta
Och slutligen komma henne
Att åter vilja stiga fram i ljuset.

Maria Wine

Alltid cancer

”Det kan röra sig om virus som till exempel salmonella, cancer i tarmar eller andra allvarligare sjukdomar som ger diarrésymptom.”

Det kvittar vad man googlar på så kan hunden eller du själv ha cancer. Har du ont i huvudet kan det vara hjärntumör och har du ont i ryggen kan det vara lungcancer. Kom alltid ihåg att symtomen inte behöver sitta i det aktuella organet!

Det är tredje gången på tre veckor som Vanna drabbas av diarré.

”I övrigt är det bra att hålla koll på vad din hund äter när ni tar era promenader. Att hunden äter på till exempel döda djur den hittar kanske upplevs som otrevligt, dessutom kan det orsaka diarré vilket både är besvärligt för hunden liksom för dig som ägare.”

Vanna har inte knaprat på något dött djur idag. Hon var bra i magen på morgonen och dålig på kvällen och ingen vet varför.

Brukshundklubben säger att man kan överväga avmaskning.

Främmande

”Inom psykologin talar man om olika stilar i sättet att knyta an till andra. Vissa har ett spontant och okomplicerat sätt att knyta an. Det är de som ständigt knyter nya kontakter. De har ett stort antal vänner, och ännu fler bekanta. Andra är främmande för detta.”

Jag är helt klart främmande för detta. Och just därför riskerar man att dö ensam – precis som man levt. Det retar mig bara att just min livsstrategi är den sämsta.

Jag lyssnade lite halvörat på en intervju med vad-hon-nu-heter* i vad-det-nu-heter**. Programledaren tog upp hennes kärlek till hundar. Men hundar dör ju, sa programledaren. Hur hanterar du det? Dör min hund, sa vad-hon-nu-heter, har jag en ny om fjorton dagar. (Ungefär på samma sätt som hon önskade sin man en ny kvinna om hon själv dog.) Så löste hon problemet med döda hundar.

Också för detta är jag främmande. Jag måste sörja och jag måste sörja länge och jag kan inte sörja om jag ska ha en annan individ omkring mig. Jag behöver ensamheten.

Jag är totalt ointresserad av andra hundar när min hund precis har dött, det enda jag vill ha är min hund. Jag vill ha den tillbaka. Jag vill inte ha någon annan jävla hund.

Lika ointresserad som jag är av andra kärlekar om min just lämnat mig.

Men det är som sagt en värdelös strategi. De människor som klarar av att skaffa nya hundar så snart deras gamla har dött har det fan så mycket bättre. Eller som har två för att slippa smärtans tomhet – på så sätt finns alltid någon kvar (att trösta sig med).

*Camilla Thulin
**Go’kväll