Hade jag varit i USA

hade jag fotat hundar. Inte en enda hund hade min bror lyckats fånga på bild, om man inte räknar den här fyrbenta typen på några berömda hällristningar som han å arbetets vägnar tvingades uppsöka. Fast det gjorde han så hjärtans gärna. #Arizona

USA 141

Jag syftar på den till vänster om hjortarna. Men det kanske är ett får.

USA 158

Nu frågar jag er vad som som är så underligt med denna bild och svarar själv: H2O

Annonser

Landskapsblomma

USA 087

Jag tror att detta var någon slags motsvarighet till våra landskapsblommor. Precis som Halland har ginst, har Arizona ”kaktus”. Very big kaktus.

USA 103

Vad äter våra amerikanska vänner,

USA 104

på detta sunkiga hak, om inte pommes frites?

If you’re going to San Francisco…

USA 061

Det gjorde min bror. Han åkte till San Francisco.

USA 046

Den var väl inte så märkvärdig, sa min bror om duvan i San Franciscos hamn. Men det tyckte jag. Det är inte var dag man träffar amerikanska duvor.

USA 048

Eller sjölejon. Han påstod att man hade skapat dessa bryggor att ligga och sola sig på enbart för sjölejonens skull.

USA 254

Därefter åkte han till Phoenix och släktingarna. De bor i en öken. Mannen är mycket trädgårdsintresserad och måste vattna varje dag för att få liv i blommorna. Det regnar ca en gång om året. Som tack för sin gästfrihet ska de få Vilhelm Moberg i engelsk översättning, vilket säkert kommer att passa dem utmärkt med tanke på deras svenska rötter. Serien finns på Bokus.

USA 102

En dag var det 30 grader varmt. Alla gator var tomma. Ingen är ute. Om det är så öde när det är 30 på våren kan ni föreställa er hur öde det är när det är 50 på sommaren. Alla ligger avsvimmade.

USA 184

Och solen gick ner över Grand Canyon.

USA 237

Han poserade även med sitt värdpar, deras son, dennes fru och deras (barnens) åtta barn. Själva har de bara sju barn. De är mormoner – ett talrikt släkte.

USA 115

Naturlig talang för platsliggning

På söndag ska bilarna tvättas för satan, som Thåström sjöng. Vi bytte däck först. Nu när man har inte har något (barndoms)hus längre måste man dammsuga bilen på Shell också. F.d. husse tvättade, matte dammsög, flatte tittade på. När hon inte blundade av tristess.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Veterinären ringde idag. Hon hade pratat med labbet, de kommer inte att vara färdiga förrän nästa vecka. De ”karvar ur” tån. Normalt skulle vi ha fått svaret på en vecka, men nu tar det väl två och en halv. Eller tre.

”Även om man tagit cellprover och undersökt dessa ska varje tumör som opereras bort skickas för en histopatologisk undersökning, det vill säga en undersökning där förändringarna i vävnaden undersöks med hjälp av mikroskop. Tre laboratorier i Sverige gör analyser av biopsier. Om det är möjligt så skickas hela tumören för undersökning. Den kan då bedömas och man undersöker också om man fått bort hela tumören vid operationen.”

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Inget lugnande här nu för det har vi inte råd med

sa jag till Vanna innan vi åkte iväg till djursjukhuset. Men det hade hon nog ändå inte kunnat få. De gjorde klart för mig att de skulle hålla på tills stygnen var tagna – hur mycket hunden än stretade emot – och undrade om de skulle sätta på munkorg. Det bedömer jag inte är nödvändigt. Som jag tolkar Vanna gör hon fredligt motstånd.

Om Vanna ska bita människor krävs det betydligt mer än om hon ska bita hundar.

”Men om ni vill…”, sa jag. Ynglingen som först skulle försöka ta stygnen hade kallat på förstärkning. Jag tänkte på deras arbetssituation, om det kändes tryggare för dem. De gick på mitt ord. Efter ett tag blev hon stilla. Tittade mig i ögonen när jag höll fast huvudet, jag tittade tillbaka och talade om hur duktig hon var. Hur jätteduktig hon var!

syddalador6_200x130

Självklart fick de problem med att ta bort stygnen även om det såg bra ut. De fattade inte hur det var sytt. Den äldre, mer erfarna kvinnan kom till slut på att det var sytt med langettstygn. Det hade jag ingen aning om vad det var. Det borde alla känna till, tyckte hon, som haft syslöjd. Jag har gjort mitt bästa för att förtränga min syslöjd.

När de äntligen fått bort stygnen sa kvinnan att jag (dvs. Vanna) måste ha tratt. Va? sa jag. Jag trodde i min enfald att när stygnen är borta är tratten också ett minne blott. Nej, nu är det sårskorpor och skit som kan vara intressant för hunden att slicka på och dessutom har de grävt lite i huden vilket gör att det blöder för tillfället. Och så tog hon ett strålande exempel: Hennes egen hund hade sjutton dagar efter att hans stygn var borttagna lyckats förstöra alltihop. (Sjutton dagar, lägg det på minnet.) Alltså skulle jag inte tro att min hund inte skulle kunna göra detsamma. Alltså tratt. När jag suckade över tratten föreslog hon bandage. (Men jag måste ha tratt på henne när hon är ensam hemma så att hon inte sliter sönder bandaget.) Hon satte på nån special med kompress och sa att jag kunde köpa barnstrumpor på loppis – hur billigt som helst. Det kanske det är men jag har inte för vana att uppsöka loppisar i jakt på barnstrumpor. Man måste då bara se upp så att inte hunden slickar på sockan. Och inget lösspringande de närmsta dagarna.

Sen får jag släppa henne, men hon bör inte gå i vatten och i vilka skogar finns det inte vatten(pölar)? Jag spyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyr.

Vi blir aldrig av med tratten, vi blir aldrig av med bandaget och vi får aldrig besked.

Bandage är hundra gånger bättre än tratt men det är inte bra. Och jag är så trött på det – sjätte veckan nu med tratt och/eller bandage. Snart är det inte bara vecka ut och vecka in, det är månad ut och månad in!

Varför just jag? som Bob Dylan klagade. Why me, Lord?

”Some of the music critics say I can’t sing. I croak. Sound like a frog. … Why me, Lord?”

Anledningen till att jag trodde att man inte skulle behöva skydda såret mot slickande efter stygnborttagning är att så har det varit med både Inka och Vanna när de kastrerat sig. Inkas stygn tog vi själva och Vannas löstes upp i tomma intet, men ingen av dem gick en dag med tratt efter det. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att vi hade fjorton (eller sjutton eller trettiotvå!) dagar till av ständigt bandagerande och trattande.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

”Jag ska gå hel ur det här…”

En kalsong från Trosa m.fl.

Jag var bokhundsfigurant hela dagen igår. Dessvärre har vi nån sorts sekretess runt utbildningen (som är under framväxt i projektform) och får inte tala alltför detaljerat om vad vi håller på med, men vi bedömde fem hundar av skilda raser.

Det var mycket intressant, både att studera hundarna och att studera förarna.

De gick igenom samma lämplighetstest som Vanna och jag gjorde i januari – med vissa justeringar och tillägg.

Det är bara att konstatera att hundar är ungefär lika olika som människor. Men flera av förarna var väldigt lika, dels var de av kvinnligt kön och dels hade de ungefär samma förhållningssätt till sina hundar (fjärran mitt).

En skilde sig sig från mängden i form av sitt manliga kön och sin unga ålder, han kom hela vägen från Trosa med sin spets. De hade åkt tåg och buss.

Jag skötte hanteringen och hälsade ingående på alla hundar. Sen hade jag två töntiga (förlåt) uppgifter till. Men jag är glad att jag slapp den hemskaste uppgiften. Då hade jag fått lämna walkover!

20150421_151216

Elsa agerade statist. Det gjorde henne trött. (I kombination med vädret.)

20150420_092845

Rut var också statist. Men hon är trött hela tiden. Hon kan somna sittande. Nu ljög jag, hon är pigg som fan mellan varven. Men hon kan sova i vilken ställning som helst.

20150420_151734

Här får hon en föreläsning om Astrid Lindgren och Pippi Långstrump.