Första gången jag skulle tvätta i det här huset upptäckte jag till min fasa att det var tvätt både i maskinen och i torkrummet. Det var inte särskilt ovanligt i Göteborg att någon annan hade tagit ens tvättid men på det här stället – där det bara är fem lägenheter – har vi tvättdag. Man skriver upp sig i en almanacka där det tydligt framgår om det är måndag eller tisdag eller onsdag. I Göteborg var det ett modernare system med enbart siffror så var man lite förvirrad kunde det ju hända att man tog fel på datum och trodde att det var den 24:e istället för den 25:e. Här tycker man att risken för att man råkar ta någon annans dag borde vara obefintlig. Själv brukar jag dubbelkolla: Är det det datumet idag? Så att ingen annan ska komma och anklaga mig som jag anklagar andra (om de tar min tid). Fast jag anklagar dem bara i mitt eget huvud. Jag svär förbannelse över dem.
När man går in i denna tvättstuga är det väldigt enkelt att slänga en blick på almanackan men det bygger förstås på att man vet vilken dag det är: måndag eller tisdag, tisdag eller onsdag? Det brukar man väl i allmänhet göra om man jobbar. Vad jag vet jobbar eller studerar de flesta människor, om de inte är pensionärer eller arbetslösa, och här bor mest yngre människor. Alla är yngre än jag utom det privilegierade paret längst upp som har en fruktansvärt stor balkong. Alla vi andra har gemensam trädgård.
Nå, jag upptäcker alltså att någon har tagit min tisdag och är i full färd med att tvätta. Antingen fick jag vänta och se om det var ledigt senare på dagen eller så fick jag skjuta upp det helt och hållet. Jag skrev upp en ny tid. Jag funderade allvarligt på att skriva mitt namn med stora bokstäver men insåg själv hur sinnessjukt det var. Nu skrev jag upp mig på söndag. Denna söndag. Jag går ner och allt är frid och fröjd utom när jag ska starta maskinen. Maskinhelvetet reagerar inte. Jag läser instruktionerna på maskinen. Det står att om man har pollett måste man först… Det har ju inte vi. Varför händer inget då? Maskinen är stendöd. Kan det vara så att den har någon sorts extern strömkälla? Nånting som man ska slå på innan den går att använda? Snillet spekulerar. Ovanför maskinen sitter nåt som ser ut som en gammal lampkontakt. Jag trycker på den och hoppas att inte hela huset ska explodera. Maskinen reagerar inte. Bredvid hänger en spak, jag drar ner spaken och försöker starta. Ingenting händer. Då ger jag upp.
Jag får fråga en granne och den enda granne jag kan fråga är paret på ovanvåningen. Det är de enda jag har utbytt mer än ett ord med (om man undantar kvinnan som råkade ha trappstädningen när Vanna och jag passerade – här har vi inte bara gemensam trädgård, vi har gemensam trappstädning också!). L undrade när jag var uppe och pratade med henne för några veckor sen om jag behövde hjälp med tvättstugan. Det ska nog gå bra, sa jag optimistiskt. Ha!
Nu hoppas jag att det ska vara hon som öppnar men det är hennes man. I morgonrock. L hade morgonrock på kvällen när jag ringde på, han har morgonrock klockan ett på dagen. Jag skulle tvätta, säger jag, men det händer ingenting. Ska man…? Vänta lite, säger han och drar igen dörren. Utkommer sedan omklädd efter tre minuter och följer med mig ner i tvättstugan. Nerför helvetestrappan (stentrappa från 40-talet) och in i tvättstugan där jag känner mig lagom dum. Jag drog ner spaken, sa jag, men det… Då trycker han till luckan ordentligt och maskinen börjar leva. Luckan kan vara lite svår, säger han.
Ja, herregud. Han instruerar mig om den andra maskinen också, den har också spak. Och för att kunna använda torktumlaren måste man ha en påknapp, inte avknapp. Aktiv, inte passiv. Det är då jag funderar på om jag ska fråga något om torkrummet, tittar in och ser (vilket man inte gör om man står rakt framför öppningen) att det hänger tvätt till höger där linorna är. Då börjar jag oja mig: Man har väl en hel dag? Som om jag missuppfattat nåt. Vi brukar ta bort tvätten på morgonen, säger han, om den hängt över natten. Men nu är klockan över ett.
Någon har inte tagit bort sin tvätt alternativt har någon tagit fel på dag (igen).
Fy fan.
Det hemska var att jag hade en obehaglig känsla av att det kunde upprepas, att jag skulle kunna drabbas två gånger på raken. Jag får nästan alltid rätt när jag är pessimist, därför är jag nästan alltid pessimist.
Som om detta inte var nog råkar jag titta in i lägenheten under mig. Han som bodde där tidigare hette Stefan, jag såg aldrig röken av honom. Nu har Stefan uppenbarligen flyttat och in kommer yngling (vad det verkar) av något slag. Jag ser någon form av träliknande golv i hall och kök. Jmf. min korkmatta som alla tycker är urtrist. Varför skulle just jag få korkmatta i kök och hall? När jag kunde fått något mer neutralt?
Bara för att den där j-a människan inte hade tagit bort sin j-a tvätt tänkte jag att jag får köra båda maskinerna i torktumlaren, först den ena och sen den andra, även om det innebar att jag måste köra påslakanen. Jag är av erfarenhet tveksam till att köra påslakan i torktumlare, det finns en risk att tvätten inte blir torr. Men det längsta programmet var 2,25 timmar så jag trodde ändå det skulle gå. Ha!
Allting var otorrt. Precis allting. Nu hänger trosorna på dörrhandtagen och sockarna på duschkabinen. Påslakanen etc hänger över köksstolarna.
I Göteborg kunde man burdust häva ner andra människors tvätt i en sån där tvättkorg men här finns ingenting att häva ner nånting i och här måste man tänka på grannsämjan. Här ska vi vara som en enda stor familj. Det är bara det att familjemedlemmarna hatar varandra. Eller i alla fall hatar en någon annan.
Vovven Vanna - Flatcoated Retriever 
